Här kommer det finnas texter om mig, olika frågor som jag svar på, olika tråkighetstester osv.
Så för de som vill läsa om mer skit kan ju kolla in här...
Kort Info:
Namn: Vivvi
Ålder: 19
Stad: Nybro
Status: I ett förhållande
Stjärntecken: Skytt
Utbildning: 1 år på estetiska design o entreprenör programmet samt 1 år på estetiska författarprogrammet.
Intressen: Foto, konst, spel, djur, natur, historia, musik, kunskap, skriva.
Presentation
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska ens kunna börja beskriva mig själv, hur jag är som person och vem jag är. Jag har till och med glömt bort vad som ska tas upp i en presentation...
Jag har haft en tendens att dra på mig skit som jag kanske inte direkt förtjänar, det har hänt mycket i mitt liv som gjort att jag har en väldigt negativ syn på livet. Redan som 10 åring mådde jag inte bra psykiskt och min omgivning var inte bra för mig.
Min barndom har inte varit idyllisk och mina föräldrar har inte gett mig det som alla barn behöver, närhet, trygghet och kärlek. Den första gången som jag kände att jag betydde något var när jag rymde till Stockholm, 17 år och då jag fann min låtsas mamma*.
Mitt liv som 19 åring är idag fyllt av kärlek, närhet, trygghet men även än idag så finns oro och dåligt mående med i bilden. Mitt liv är inte jätte bra, det finns fortfarande saker i vardagen som måste fixas och jag måste lära mig att må bra men jag är på god väg.
Jag är en helt okej person, jag har mina brister precis som alla andra, och ni anar inte hur mycket det tar emot att skriva så men jag tror de kan stämma.
Men jag är okej.
Jag har inte levt i så jätte många år men det livet har utsatt mig för har gjort att jag inte direkt ser fram emot att leva så mycket längre. Livet i mina ögon är en hemsk plats, ett dåligt val. För mig, så långt tillbaka jag kan minnas, så har döden alltid varit det rätta och livet har varit det som man ska dra undan sig för eftersom livet är ett helvete.
Min syn på livet har som tur är förändrats lite, vilket är skönt men jag ser fortfarande döden som en utväg och det är inget jag fruktar. Utan att bli allt för personlig så minns jag än hur jag tänkte kring att begå självmord, jag var beredd på att göra det och jag gjorde några halvseriösa försök och några seriösa. Jag minns att jag var dag när jag vaknat tänkte efter om jag skulle fortsätta leva eller om jag skulle avsluta allt och än så länge så lever jag...
Jag är som sagt en helt okej person, jag har många brister men jag har nog några goda sidor med. Jag är mer eller mindre rädd för framtiden och livet, jag är rädd för nytt folk och jag har en tendens till att kränka mig själv väldigt mycket och ställa alldeles för höga krav på mig själv. Men annars så är mitt liv helt okej. Jag vet inte riktigt om detta blev en lyckad presentation men det är väl alltid något.
