Lustlös

Det är morgon, snart lunch tid enligt klockan. Jag läste på någon blogg att man ska ändra klockan idag, men jag vet inte om det stämmer och jag vet heller inte åt vilket håll, en timme bak eller fram?
Så jag får lämna det till någon annan, orkar inte direkt bry mig om vad klockan är.
Jag har sovit oroligt i natt.
Jag somna på madrassen med värk i magen och sammandragningar. Det var inget vidare.
Vaknade sen och förflyttade mig till sängen, första natten som jag sovit där nu på tre dagar. Somnade fort men vaknade några gånger under natten och kunde sedan vid 10 tiden inte somna om även om jag ville sova längre. Det var dessutom tomt i sängen när jag vaknade.
Det känns som en sådan dag då jag bara vill ligga i sängen och gömma mig men jag är för rastlös för att kunna göra det och då ligger jag bara och tänker på hur feta mina armar ser ut och man får inte glömma hur ful resten av min kropp är med alla ärr och skavanker. Jag känner mig jätte gammal och jätte tjock.
Jag skulle egentligen ha åkt in till stan nu i helgen för att handla presenterna till Jimmy men jag vet inte om jag klarar av att åka dit när jag är så besatt av hur jag ser ut.
Jag är hemskt, groteskt missnöjd och vill som sagt bara lägga mig i sängen och gömma mig så ingen annan behöver se mig.
Jag tror det var meningen att jag skulle träffa några i helgen men det blev nog inte av eftersom jag inte orkade höra av mig och då är det väl ingen annan som tänker på det. Jag skulle ju dra nytta av den sista tiden här i Stockholm genom att träffa så många som jag bara kan och vill innan jag flyttar härifrån men jag har ingen ork till att visa mig ute.
Inte med denna kroppen, så skamsen och missnöjd som jag är med den.

Det var meningen att jag skulle försöka bada igår men det sket sig totalt, jag orkade inte och hade ingen större lust till att klä av mig heller tack vare mina besatta tankar om min kropp. Jag är rastlös på mig själv eftersom jag är så besatt av hur oattraktiv jag är och känner mig.
Varför skulle någon t.ex. ens vilja vara i närheten av mig… Eller bli sedd med mig när jag ser ut så som jag gör. Jag skäms för mina skärsår eftersom de är så hemskt fula, jag skäms för min kropp och för hur den ser ut och jag skäms för den stora magen som jag inte kan dölja.

Fan jag har ingen lust med någonting idag.. Heh sucka på de

Mina nya älsklingar

Kan inte hata dem

mjau mjau....

Grr....

 

Mina nya älsklingar.
De är underbara.
Men de gör så ont att bara ha foten i dem just nu att jag vill skrika.
Jag vill kunna vara ute och gå med dem nu och inte om ett bra tag.
Ska försöka ha dem på mig under kvällen, gå runt som en rastlös galning i lägenheten tills mina fötter strejkar på riktigt.
De är hårda, de är kåta, jag är nästan kåt på dem XD
Ska kanske ha dem i famnen när jag sover.. Hah-
Eh nej det ska jag inte. Men har god lust till det.
Jag ska förhoppningsvis ligga och krama sönder Jimmys arm i natt

PS........

Jag har idag köpt nya kängor!


DR MARTENS YAY

Freedom nummer trettiosex

Jag ligger och funderar lite smått. Nyligen läst igenom mina inlägg som jag publicerat och jag vet inte om man ens kan förstå vad jag menar i mina meningar ibland...
Känner mig lite smått frustrerad över den saken.

Små bläddrar i Zelda boken, skrattar då och då åt de roliga sketcher.
Trivs i min nya vardag även om den känns overklig.
Jag är så van vid att alltid behöva avsluta det som jag tycker om för att återvända till K-rehab men det behöver jag inte nu. Jag behöver aldrig mer återvända dit. Det är en overklig sanning men den växer större för var dag och snart kommer jag att tro på den. Snart kommer det att bli min vardag att inte behöva återvända dit, snart kommer jag inse det och snart kommer jag smälta det och kunna fokusera på något annat.
Sitter nästan och väntar på att jag ska få ett samtal från K-rehab som undrar när jag kommer med tåget till Gävle, när jag kan tänka mig att komma tillbaka...
Som sagt, det känns overkligt att vara fri.

Jag är verkligen fri.
Jag har inga tider att passa.
Jag har inga måsten direkt.
Jag får göra det som jag vill göra och det finns inget som kan hindra mig.
Jag är verkligen fri men det känns ovant att ha denna friheten.

Efter lite mer än ett halv år instängd och isolerad mer eller mindre på ett behandlingshem med en massa regler, tider och personal att rätta sig efter så känns det ovanligt att själv kunna välja och vraka bland en massa saker som man kan göra. Jag behöver inte fråga någon om jag får gå ut, jag behöver inte fråga när det är tid för handling, jag behöver inte åka tillsammans med alla andra klienter när jag ska handla, jag behöver inte gömma mina varor, jag behöver inte bli väckt av indirekt okända människor, jag behöver inte lyssna eller prata med människor som jag inte vill prata med, jag behöver inte dela toalett med folk som är obehagliga.
Jag behöver inte lämna in permissionsansökningar, jag behöver inte blåsa i alkoholmätare eller lämna up, jag behöver inte be om tvätt nyckel, jag behöver inte vara trevlig mot personal som jag egentligen vill skrika åt, jag behöver inte äta tillsammans med alla okända och obehagliga människor, jag behöver inte dela toalett eller dusch med klienter.
Jag har inga möten som jag måste gå på, jag har inga grupper som jag måste vara med på, jag har inga samtal med korkade psykologer/terapeuter, jag har inga möten med socialen.
Jag är verkligen fri.

Hoppas detta är det sista inlägget för idag...
Känner mig hemskt jobbig på något vis och som ett irritationsmoment eftersom jag själv knappt förstår vad jag menar ibland i mina texter. Varifrån all skit kommer om man säger så.
Nu ska jag kolla på när jimmy spelar Enslaved, läsa Zelda och sedan kanske somna ^^

Jag är hemma

Det är väl den första dagen av absolut freedom, jag somna halvt om halvt tidigt igår.
Gårdagens påfrestningar var stora och när jag tänker på allt som vi hann med så känns det som om vi hade varit ute i flera dagar. Jag var hemskt hemskt trött och smått less när jag kom hem igår. Jag var glad för att allting var klart och gjort men ändå less eftersom jag hade mött på några hinder, hinder som jag inte ville möta så sent på dagen.  Det är små saker, små bagateller men de gör mycket på sig.
Vi åkte ifrån k-rehab vid sju, 07:08 var min klocka. Vi körde utan stopp till Rimbo och hittade utan större bekymmer.
09:23
 Väl i Rimbo så hämtade vi alla saker som är mina. Allt förutom min cykel som inte fick plats. (Den ska jag försöka nu dessa sista dagar i Stockholm fundera ut hur jag ska få ner till Småland…)
Vi blev klara snabbt och gav oss iväg mot Småland.
13:34
Stannar på en udda rastningsplats för att gå på toaletten. Något som jag nästan till 100% ångrar. Toaletten var i uselt skick, den var inte bara smutsig, vattnet som fanns i kranen var smutsigt, gult. Det fanns spår av blod på toalett ringen och det var minst sagt ingen vacker syn.
Btw- Lukten var heller inget kul.
15:56
Framme i Nybro.
Började lasta ur allting och bära ner för trapporna, ner till mitt/ vårt kommande vardagsrum.
Det tog inte lång tid och det sades inte så mycket, mer än fy fan, fy fan och åter mer fy fan.
16:16
Sätter oss i bilen och kör iväg mot Norrköping.
Vägen tillbaka sker i någon dimma, jag är borta i tankarna och sitter obekvämt. Min mage har under hela resan mer eller mindre gjort ont. Fann ingen bra ställning att sitta eller smått ligga i under resan så fick ont lite här och där. Sammandragningar, spänningar, spark och mera spark, spasmer, ryck i benen, ont i revbenen och illamående. Med korta ord; så såg min resa ut under dagen, mitt fysiska mående.
Rent psykiskt så mådde jag helt okej, men jag blev tröttare och tröttare, stressen var fruktansvärd, jag satt spänd hela resan ner och hela resan upp.
När vi väl nådde norrköping var jag så stressad att jag inte kunde sitta stilla. Jag mådde illa och min mage gjorde ont tack vare barnets rörelser och sedan på det, 20 min tills tåget avgår.
17:53
Vi kör runt och åter runt i Norrköping men finner ingen tågstation, ingen central, vi kör runt i cirklar och ser inga tecken på någon tåg station. Min panik är fruktansvärd, mina ögon är våta, jag är varm och kall samtidigt, det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen och jag skakar. Jag tänker panikartat på vad som händer om vi inte hittar stationen. Jag tänker inte så mycket på att jag missar tåg eftersom det går fler någon gång snart men jag tänker på om jag någonsin kommer komma fram till stationen… Vad händer om vi inte hittar? Vad händer om jag blir utkastad? Well… på tal om det… host*
Till slut efter att ha frågat 3 stycken om vägen till stationen och ändå kört vilse så säger han som kör mig att han inte vet vad han ska göra, att han inte kan göra mera och att han får lämna mig, släppa av mig på en kall gata i det svarta Norrköping med tung packning på mig…
Paniken blir värre och precis när vi han kör åt sidan för att släppa av mig så ser vi en skylt där det står resecentrum häråt. Mitt hjärta skuttar till och jag blir glad. Vi har äntligen hittat centralen, där tågen finns som kan ta mig hem till jimmy. Han släpper av mig och jag springer in till stationen och köper en biljett, tåget avgår om 3 minuter. ( Även om  allt är över nu så känner jag mig fortfarande stressad när jag tar upp det och skriver om det)
20:24
Tåget står redan på spåret, men det är inte det tåget som jag ska åka med, det finns ingen synlig "personal" på perrongen, bara en massa resenärer. Jag hade även om det hade tagit emot frågat en personal om när tåget som jag ska med kommer eller om de vet någonting om någonting men jag finner ingen att fråga. Jag smsar och skriver att jag har biljett men att jag är hemskt panikartad och gråtfärdig till Jimmy, men att jag är på väg iaf...
Han ringer mig och det är knappt jag kan hålla gråten borta.
Än en gång ett litet baksteg eller vad man ska kalla det. Först hittar man inte tågstationen, sedan har man biljett men hittar inte tåget…

Där står jag i norrköping med en biljett men tåget syns inte, det är inte det tåget som är framför mig och det står konstigt på tavlorna. Jag får panik och vill bara klösa sönder mig själv och gråta. Men gråta hysteriskt offentligt är inget jag vill göra, så jag gömmer mig bakom mitt hår och låter tysta tårar rinna ner. Jag går fram och tillbaka mellan tavlorna där de står alla tågtider och varifrån de avgår, från vilket spår dvs. Till slut så sänder de ut på högtalaren att de tåget som jag ska med är försenat med 20 minuter. Även om det är lite lugnande eftersom då vet jag att jag inte har missat tåget så är det inte tröstande, jag är fortfarande väldigt panikartad och hemskt trött.
Mina axlar värker ifrån väskornas tyngd, min mage gör ont och jag är så hemskt trött och less.
20:43
Till slut kommer tåget och där möts jag av en trängd människa som puttar mig och som nästan får mig att ramla, detta gör mig inte på bättre humör snarare mer ledsen än vad jag redan var. Hormonerna varvar i mina vener och jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Så medan jag letar efter min reserverade plats på tåget så rinner tårarna ner.
Efter inte mycket sökande hittar jag min plats, jag försöker att inte slänga mig ner i stolen och försöker tränga ihop mig trots att jag har 3 väskor i mitt knä och filt. Jag är medveten om att jag kan lägga ifrån mig dem på hyllorna som finns ovanför mitt huvud men jag har ingen ork till att ställa till med sådant spektakel så jag sätter mig ner med grejerna i knäet. Med ett dunkande huvud, en värkande mage och med en snorig näsa och våta kinder sitter jag och gömmer mig bland min hög av grejer. Jag försöker sova och vila lite under resan men det är omöjligt. Jag försöker lyssna på musik som kan lugna ner mig men det går inte. Mina tankar går i hundratio och jag förstår inte vad jag tänker.
Kommer inte ens ihåg vad det var som jag tänkte på.
Väl framme i Stockholm bemöts jag av åter mer trubbel, små bagateller som gör mig mer kinkig.
22:06
Framme i Stockholm, går till pressbyrån och köper mig en remsa, går sedan till tunnelbanan, går till plattformen, ett tåg har nyss kommit in på perrongen, men tåget är överbefolkat. Det går inte att få in en bebis där, inte en Coca cola flaska ens. Det är propp fullt och jag får inte plats och missar därmed tåget. Ser det åka ifrån mig och jag blir bara ännu mer trött av det nederlaget. Tar nästa tåg och får plats, står från centralen till slussen, stiger av, blir paranoid för att jag när som kan ramla ihop av all belastning och av all packning och falla ner på spåret och dö…
22:15
Når saltsjöbanan, ser det tåget åka ifrån mig även om jag springer efter det med all min packning på ryggen. Vill skrika av frustration men gör det inte, det finns massor av folk runt omkring mig och jag bestämmer mig i stället för att sätta mig ner på en bänk, sprider ut mig lite kanske, får sura blickar från förbi passerande och känner mig hopplös och allmänt oduglig till någonting. Känner mig dessutom ut stirrad av en annan som också väntar på saltsjöbanan, som står och pratar med en anan och pekar smått på mig och skrattar menande till sin vän.
Chansen att jag blir ett våldtäktsoffer, igen, är ganska liten i och med att min mage är enorm och väldigt oattraktiv så jag är inte jätte orolig, bara extremt jävla trött…
Det går ut en signal från ett par högtalare som talar om att alla tåg är försenade med 15-20 minuter.
Nästa tåg avgår 22:57
Väntan är horribel, jag är hemskt trött och vill bara hem. Mitt smink är borta, det lilla jag hade på mig, jag vill gråta och skrika och det som lever i mig vill inte låta mig vila...
23:34
Jag ringer till Jimmy, jag är framme i Fisksätra, jag är på väg mot trappen och vill komma upp.
Blir insläppt och kollapsar nästan när jag ska ta av mig skorna, kastar mig ner på sängen, madrassen som finns i vardagsrummet och blir masserad och ompysslad.
Vill först inte äta någonting även om jag är rätt sugen och hungrig, har inte ätit något i stort sett på hela dagen, bara druckit en caffe latte och lite coca cola.
Somnar tidigt efter att ha avnjutit kyckling spätt som var mycket goda och lite coca cola och en glass.

Jag är glad för att jag överlevde, även om chanserna för att jag skulle dö på kuppen var väldigt små, men jag trodde ett tag att jag bara skulle ge upp och lägga mig ner på marken och sova.
Skrämmande tanke men men.
Jag kom hem.
Jag är äntligen hemma och jag behöver aldrig mer åka härifrån.
Jag är hemma

den 29 oktober 2010

Den tjugonionde

Min mage är enorm och det känns som om jag är i vägen när jag är ute i affärer.
 Var i Sf- bokhandeln idag tillsammans med Jimmy...
Står jag och kollar på böcker så vill kanske någon annan komma  förbi men som alla kanske vet så är det ganska trångt i gångarna mellan alla böckerna, det är precis att man i vanliga fall utan den här stora magen kan mötas i gångarna. Så nu får jag gå bort till nästa korsning bland gångarna för att kunna släppa förbi de som vill förbi mig. Man känner sig alltid lite smått i vägen när man står och läser på böcker, vänder och vrider på dem och försöker att bestämma sig för om den är värd de kronorna som butiken vill ha för den. Men nu med denna magen så känner man  sig ännu mer i vägen. Som jag i princip kan ställa ett glas med vätska i och balansera, jag använder just nu magen som musmatta t.ex., så pass stor är den eller den känns omänskligt stor och den växer bara mer och mer...
Känner mig minst sagt otymplig och i vägen när jag går omkring bland andra. Jag kan riktigt känna hur blickarna dras mot mig och som verkligen stirrar ut mig för att min mage är så enormt stor. Inte det roligaste eftersom jag är så hemskt missnöjd med min kropp och väldigt självkritisk. Jag saknar min gamla smala, väldigt smala, kropp som jag innan hade.
Anywayes* Oh noes*.
Jag trivs med att gå bland mängder av böcker och kunna vända och vrida på alla som har en intressant framsida. Men om man köper den och sen så gillar man den inte, det är en av de tankar som ofta dyker upp i mitt huvud när jag står och läser på baksidan av mängder böcker och letar lite smått efter något att vilja läsa. Jag vill läsa alla böcker som finns, indirekt. Jag vill läsa jätte mycket men all den där viljan försvinner lite när man väl befinner sig i bokhandeln, man blir osäker på om man verkligen ska lägga t.ex. 220 kr på en bok, som sagt, tänk så är den inte bra….

Jag köpte böcker idag för nästan 400 kr, trodde det skulle bli över 400 men det blev precis kronan under, 399. Köpte en pocketbok, Djävulens märke av Magnus Nordin, Bitten av Kelley Armstrong, Stolen av Kelley Armstrong och samlings/ serieboken Zelda av Lina Neidestam.

Den sist nämnda, Zelda, är en bra serie, har till och med med lite små sökning funnit serietecknarinnans blogg som jag aktivt följer. Det är hemskt intressant och hon, Lina Neidestam är en väldigt intressant figur.
Väldigt motsatsen till mig men ändå inte. Adressen till hennes blogg finns längre ner på sidan... ^_^

Ready to goooo gooo Goooo

Nu är det sista gjort, alla mina saker är nedpackade, allting är i bussen och jag har sagt hejdå till Jari. Jag skriver mycket om allt det här eftersom jag är så spänd inför morgondagen.
Jag är smått orolig men inte mycket. Jag längtar tills jag är hemma hos Jimmy vilket blir någon gång i morgon kväll.
Rummet som jag sitter i är tomt i stort sett, bortsett från en säng, två små väskor och min sminkväska samt de kläder som jag ska ha på mig imorgon och min kontorsstol.
Det känns tomt men det känns bra. Det betyder att allt är klart för morgondagen. Nu är det bara till att hoppas på att inget inträffar imorgon.
Eller att han som ska köra mig försover sig…
Hoppas han inte kör lagligt hela vägen för då spyr jag av tristess. Då kommer de ta lång tid, längre tid än vad det behöver. Får se om jag kan pressa honom lite till att köra fortare.
Vill att det ska gå så smidigt och fort som det bara kan för jag vill vara i Stockholm så fort det bara går eftersom jag behöver en kram från Jimmy och massa film mys…
Jag kan tyvärr inte sova så mycket under resan eftersom det är bara jag som kan vägen… Men jag får underhålla mig själv med min nya dator och med en massa stirra blint ut på vägen och kanske smått läsa lite tills jag mår illa.
Tror jag kan sova lite under vägen eftersom det inte är så många manövrar så länge vi kommit ut på E22 så är det lugnt ett bra tag, bara raksträcka i flera mil. Fast vid det laget så har man säkert piggnat till. Men hoppas man kan sova lite.

Får en känsla av att det kommer vara en krävande dag imorgon, kommer nog vara jävligt trött när jag kommer fram i Stockholm. Hoppas jag bara inte behöver vänta länge på tåg i Norrköping så att jag kommer fram senare i Stockholm och ännu senare i Fisksätra.
Fan hatar att åka med saltsjöbanan som stannar i Fisksätra, den är sååå långsam och tråkig och dessutom obekväm att åka med. Fruktansvärt dyr med eftersom kontrollanterna alltid är morska och betalar dyrt för en, trots att man redan har stämplar som gäller osv. Aja

Nu blir det att lägga sig i sängen och vila och hoppas på sömnen…
 Ska titta på house och försöka att slappna av lite. House Rules ^^
 

GO FREEDOM

Mjau

I väntan på att jag ska fylla bussen med all min skit som jag har nedpackat så fyllde jag i denna långa listan med tråkiga frågor ^^

Mjau mjau

 01. HAFT SAMLAG MED MER ÄN 10 ST?

Det har jag

02. TAGIT SMÄRTSTILLANDE

Det har jag

03. BRUTIT ETT BEN?

Nej

04. HAFT SEX UTOMHUS?

Det har jag ^^

05. HAFT MER ÄN 10 SEXSTÄLLNINGAR?

Hum vet inte, kan hända

06. BITIT NÅGON I TÅN?

Det har nog hänt ja

7. GJORT ETT SUGMÄRKE PÅ NÅGON?

Det har jag

08. SUPIT TLLS DU DÄCKAT?

Det har jag många gånger

09. ÄLSKAT NÅGON SÅ DU GRÅTIT?

Det har jag

10. ÄTIT PAPPER?

Ja

11. KYSST EN 30-ÅRING?

Indeed, wonderfull

12. HAFT SEX MED NÅGON DU KNAPPT KÄNNER?

Ja

13. KÖRT KLÄDPOKER?

Inte vad jag minns

14. TATUERAT DIG?

Nej inte än

15. PIERCAT DIG?

Ja

16. BITIT DIG SJÄLV I HANDEN?

Många gånger ja

17. PUSSAT EN GRODA?

Ja

18. HÅNGLAT MED NÅGON AV SAMMA KÖN?

Ja prr prr

19. HÅNGLAT MED NÅGON ANNANS KILLE/TJEJ?

Kanske

20. HÅNGLAT MED EN KOMPIS KILLE/TJEJ?

Kanske

21. SVIKIT EN VÄN?

Det har jag tyvärr

22. TESTAT XTC?

Nej

23. HASCHAT?

Ja

SNIFFAT?

En del

25. TAGIT NÅGON FORM AV MORFIN?

En del

26. AMFETAMIN?

En del

27. ÄTIT ANTIDEPRESSIVA MEDEL?

I något år tror jag

28. TAGIT SÖMNMEDEL

Ja

29. VARIT PÅ SOC?

Tyvärr ja men de är slut med det nu YAY

30. BOTT HOS EN FOSTERFAMILJ?

Ja på sätt o vis

31. HAFT/VARIT EN KONTAKTPERSON?

Ja men slutar ha de nu snart

32. VARIT OTROGEN?

Nej
 

33. SLAGIT NÅGON DU ÄLSKAR?

Nej

34. SPYTT PÅ NÅGON?

Inte vad jag minns, eller kanske.. Men inte med meningen iaf..

35. HAFT MAGINFLUENSA?

Ja

36. VARIT MED BARN?

Är det nu… :/

37. LYSSNAT PÅ HÅKAN HELLSTRÖM?

HAH nej Xd bara när de kör hans låtar på radion…

38. CYKLAT I MOTVIND?

Dagligen

39. GJORT EN SLÖJDLÄRARE ARG?

Ja

40. HAFT TANDSTÄLLNING?

Ja  :/

41. ETT ROLIGT SKÄMT PÅ G?

Nope

42. HAR DU TRÄFFAT LEIF LOKET?

Nej

43. HAFT TREKANT?

En hel del ja…
 

44. KÖPT KYCKLING FÖR VECKOPENGEN?

HAH nej

45. HITTAT EN KATT?

Ja många gånger men fick inte ta med hem :(

46. HJÄLPT EN GRANNE?

Tror det

47. BLIVIT OMSKUREN?

Nope :)

48. TRÄFFAT NÅGON FRÅN INTERNET?

Många gånger

49. HAFT SEX MED EN VUXEN NÄR DU VAR ETT BARN?

Ja

50. DYRKAT NÅGON KÄND SERIEFIGUR SOM BARN?

Njae inte vad jag minns

51. VAD TÄNDER DU PÅ?

Mjau

52. HUR LÅNGT ÄR DU BEREDD ATT GÅ PÅ FÖRSTA DATEN?

Det vet man aldrig

53. HUR SKUM ÄR DU?

Skummare än badskum

54. VILKA 5 PERSONER GILLAR DU MEST OCH LITAR PÅ TILL 100%

Kan inte lista 5 personer som jag gillar mest eller litar på till 100%, kan inte lita på någon till 100%
Men det finns en hel del som betyder mycket för mig.
Bla Jimmy, Mona, Sara… Ehm
 

55. VAD TYCKER DU OM SJÄLSFRÄNDER?

Kul om man tror på det…

56. ÄR DET RÄTT ATT FLIRTA NÄR MAN HAR POJK-/FLICKVÄN?

Njae inte direkt beror på hur ens relation är…

57. NÄR GRÄT DU SIST?

Någon dag sedan

58. VAD ÄR DET SOM DU INTE FÖRSTÅR DIG PÅ NÄR DET GÄLLER KILLAR/TJEJER?

Hum vad är där att inte förstå?

59. ÄR DU GLAD?

Ganska

60. VARFÖR?

FREEDOM

61. VILKEN SAK KAN DU INTE LEVA UTAN?

En sak hum….
Kan överleva utan saker om det skulle så vara…

62. KÄRLEK ELLER LUST?

 Båda

63. SILVER ELLER GULD?

Silver

64. DIAMANTER ELLER PÄRLOR?

Diamanter

65. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?

Vet inte, båda är vackra på sitt vis

66. HAR DU NÅGONSIN BADAT NAKEN?

Det gör man ju nästan alltid hah
 

67. SOVER DU MED GOSEDJUR?

 ibland

68. VILKEN FÄRG HAR DINA UNDERKLÄDER JUST NU?

Heh… Pinsamt nog, har inga
 

69. VILKEN LÅT LYSSNAR DU PÅ JUST NU?

The Beatles- I wanna hold your hand

70. VAD ÄR DE 4 SISTA SIFFRORNA I DITT MOBILNUMMER?

6901

71. VAR VILL DU ÅKA PÅ DIN SMEKMÅNAD?

Överallt och ingenstans

72. VAD ÄR DET MEST ROMANTISKA DU VET?

Vet inte….

73. VAD ÄR DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?

Ögonen, håret…

74. FAVORITSPORT?

Ehm… vet inte, håller inte på med sport direkt, motionerar ibland

75. VAD GÖR DIG GLAD?

Katter, kärlek, vänskap

76. VILKEN ÄR NÄSTA CD-SKIVA DU KOMMER ATT KÖPA?

Vet inte…

77. BÄR DU KONTAKTLINSER ELLER GLASÖGON?

Inget av det men hade behövt glasögon

78. VILKET ÄR DET BÄSTA RÅD DU NÅGONSIN FÅTT?

Vet inte, minns inte något just nu alls..

79. HAR DU VUNNIT NÅGOT SPECIELLT PRIS?

Ehm nej inte vad jag minns…

80. VILKA ÄR DINA FRAMTIDDSPLANER?

Många, bla resa, studera, skapa…

81. VILKEN ÄR DEN VÄRSTA SJUKDOM DU HAFT?

Ehm anorexia? Ätstörning?

82. VAD GILLAR DU MEST? KOMEDI ELLER SKRÄCK?

Komedi om jag måste välja mellan de två…

83. ÖVER TELEFON ELLER PERSONER EMELLAN?

Person emellan

84. KRAMAR ELLER PUSSAR?

Båda

85. VILKEN LÅT REFLEKTERAR DU DIG MED?

En hel del….

86. OM DU DOG IMORGON, VEM SKULLE DU LÄMNA ALLTING TILL?

Soptippen kanske…
 

87. HAR DU NÅGRA FIENDER?

Det har jag nog men inga som är farliga än så länge…

88. VAD ÄR DU MEST RÄDD FÖR?

Livet

89. SKULLE DU HELLRE VARA RIK ELLER BERÖMD?

 Berömd

90. VAD ÄR KLOCKAN I ALBANIEN JUST NU?

Ingen aning och orkar inte kolla upp heller, finns roligare saker att göra…

91. OM DU HADE 24 TIMMAR ATT LEVA, VEM SKULLE DU TILLBRING DEM MED?

Troligtvis jimmy

92. HAR DU MÖTT JULTOMTEN?

Nej för han finns inte, SPOILAD

93. OM E.T. KOM OCH KNACKADE PÅ DIN DÖRR, VAD SKULLE DU GÖRA?

Räcka fram ett finger och nudda vid honom….

94. NÄR VAR DET SENAST DU PRATADE MED PERSONEN DU TYCKER MEST OM?

Igår via sms...

95. NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

När jag är smal o är fint klädd

96. HAR DU NÅGRA HUSDJUR?

Hade men inte längre, direkt, bara indirekt

97. VAD HAR DU FÖR E-MAIL ADRESS?

Den är blabla

98. NÄR VAR DU LEDSEN SIST?

Fråga ni inte de innan?

99. ÄR DU ALKOHOLIST?

Var kanske

100. HAR DU HAFT TRÅKIGT NÄR DU SVARAT PÅ DESSA FRÅGOR?

Lite kanske

RAWR

Dagen är snart här, imorgon flyttar jag alla mina saker ner till Småland.
Imorgon säger jag hejdå till livet på k-rehab, om man nu ens kan kalla det för ett liv.
Jag säger hejdå till låsta dörrar, till up, till permissions ansökan, till droger, till respektlösa klienter, till okända människor, till hemska människor och till ett fåtal vänner.
Jag har packat ner allting förutom de kläder som jag ska ha på mig imorgon samt min dator, allt annat är nedpackat i flyttkartonger och resväskor.
Jag går runt och nynnar på små melodier som en tokig skurk, jag har gjort massor av chokladbollar som jag ska frossa och bjuda på… Personalen insisterade att jag skulle ha något avsked medan jag själv gärna hade varit utan. Men men…
Så för att säga hejdå till mig så käkar vi chokladbullar och spelar spel ^^
Har hämtat min konst alldeles nyligen, ska snart gå ut och kolla om den vita bussen har kommit tillbaka efter sin resa och sedan börja lasta in allting i bussen. Det kommer bli jobbigt men jag tror nog att jag får hjälp med det.
Sen blir det tid för fika med Jari och Philip förmodar jag och personalen med.

Har kollat upp biljetter från norrköping till Stockholm och det verkar som om de går väldigt ofta, en gång i timmen ungefär och det tar inte mer än 1 och en halv timme att åka från Norrköping till Stockholm och de är dessutom inte så dyra så jag tjänar ca 600 på att åka direkt ifrån Nybro med personalen kom kör än att stanna över natten och vänta.
Skillnad:
Det kostar ca 700 kr från Nybro till Stockholm och tar 7 timmar
Det kostar ca 200kr från Norrköping till Stockholm och tar nästan 2 timmar att åka.

Jag tror nog att jag nästan är helt inställd på att åka från Norrköping imorgon.
Det enda som oroar mig är att hitta till Rimbo och till Nybro…
Kan vägen lite halvt om halvt men blir lätt osäker som fan.

När jag sitter såhär och skriver så känner jag riktigt hur det pirrar i mina fingrar. De kan inte vara stilla, jag kan inte sitta stilla och varje mening som skrivs ner känns overklig. Det går inte att beskriva hur skönt det känns inombords. Det går inte att beskriva med ord hur bra jag mår just nu trots den nervositet som kryper inom mig för att vi ska stöta på problem på vägen ner och upp.
Tänk så krockar vi? Tänk så får allt inte plats? Tänk så dör vi? Tänk så behöver jag åka till sjukhuset?
Tänk så missar jag att stiga upp imorgon? Tänk så är det ingen hemma i Nybro när vi kommer dit?

Mycket att små oroa sig för.
Och jag oroar mig för precis allting.

Nu ska jag ut och försöka visa mig så lite som möjligt, fråga om bussen har kommit annars gå in på rummet igen tror jag…
Chao Mjau

Last airbender

Jaha, idag bär det av för en sista resa mellan Stockholm och Gävle med ett av sjs många tåg. Det känns inte roligt, allra helst skulle jag inte vilja åka dit men nu kan jag inte skjuta på det längre och dessutom så har jag lite att göra nu när jag är där dessa tre dagarna. Jag måste tvätta och packa ner allt det sista, lämna tillbaka det som inte är mitt längre, packa ner mina tavlor och allt annat och sen bara vänta ut tiden tills jag åker iväg med alla mina saker på torsdag, den 28:e.
Jag kan ju inte påstå att jag inte är nervös, självklart är jag det, så nervös att jag blir illamående ibland. Men jag tror det är en normal reaktion, det är jätte mycket som händer både känslomässigt och fysiskt och det blir mycket för mig att hantera utan illamående…
 Jag kommer lämna k-rehab, det känns som om en av mina drömmar har slagit in, det känns minst sagt overkligt och jag sitter nästan som på nålar och väntar på att något hinder ska dyka upp.
Kan det verkligen gå såhär bra?

Jag har packat ner allting som jag ska ha med mig och dygnsvändaren, Jimmy, ligger och sover som en bebis i vardagsrummet. Allting är klart för att jag ska åka så nu kan jag bara njuta av värmen och kärleken här innan jag åker för det lär jag leva utan nu i tre dagar. Inget jag ser framemot men det är något som jag överlever även om det känns jobbigt just nu.
Det kommer kännas skönt när jag väl flyttat alla mina saker och sedan sagt upp förbindelsen med k-rehab. Jag kommer inte behöva ringa dem, jag kommer inte behöva säga någonting till dem och jag kommer inte behöva redovisa eller lämna in permissioner eller lämna up längre. Allt det är snart bakom mig och det känns precis som jag sa innan, som om en dröm har gått i uppfyllelse.

Jag vill vara jätte glad för det, vilket jag också är, men det är mycket som står i vägen än så länge och som jag oroar mig för som gör min lycka dämpad men glad är jag trots allt.

Min kropp var dum mot mig igår, snarare det som lever i mig var dum. Mådde så illa och hade så ont, trodde ett tag att jag skulle börja gråta men kunde hålla mig. Hade inget och gråta för egentligen men det var en massa hormoner som gjorde sig påminda och som fick mina ögon att tåras. Det som finns i mig mådde illa så det var inte jag som mådde illa egentligen men det gjorde att jag ständigt fick upp tuggor i munnen och som gjorde att jag var skakig. Ett tag tänkte jag att jag kan ju göra så att jag spyr för att illamåendet kanske skulle sluta då men jag orkade inte helt enkelt att göra det så låg utslagen på soffan och mådde bajs.
 Var nära tårarna men grät inte, yay, har inget att gråta för som sagt.
Känner att jag lätt blir gråtfärdig och det är inget kul. Jag misstänker rätt ofta och fruktar att jag kommit ner i en svacka eftersom jag de senaste dagarna har varit utom mig, jag har inte varit här i tankarna. Varit mentalt gone och väldigt depp.
Men det kan ju också vara hormonerna i min kropp som strömmar omkring och som gör mig deppigare än vad jag kanske normalt är…
Aja…

Ska lägga mig och värma mig på vargen nu… Grr

The day after

Allting gick bra igår, det gick faktiskt bättre än vad jag trodde. Jag pratade med lite några och det var ingen som tyckte att jag var tråkig, tjock  eller ful hoppas jag. Det enda som jag blev så besatt av var att jag vill ha alkohol men jag var ändå rätt så duktig med att inte inta för mycket. Det jag totalt sett drack var ett litet glas mjöd, som var så gott- godare än candy yes. Sen provsmakade jag lite på svartvinbärsvin och något mer men inga stora mängder. Överlag så kändes det rätt bra även om jag var nykter och kände mig jätte tråkig och blyg.
Även om jag inte direkt känner någon än så känner jag mig lite mer accepterad, inte som ett ufo som kommer och förstör med min tråkiga nyhet. De börjar väl veta vem jag är nu kanske.

Aja, är glad för att det gick bra! Väldigt glad…
Det enda som är kvar nu är typ hundratals ölburkar och en massa glas att diska plus bestick och sedan en massa skräp som måste slängas. Folk har för vana att dra fram allting men inte ställa undan någonting och dessutom slänga saker på golvet… Det var städat och fint innan alla kom och nu ser det ut som om Moonfest har varit här. ^^*
Så idag blir det till att städa, antagligen ta det rätt lugnt plus spela titan quest för det gjorde vi inte igår.

Vaknade btw med ett ryck nu vid ett av att ett alarm på mobilen min väckte mig, sa att jag skulle åka till k-rehab kl 16.00, sprang panikslaget upp ur sängen och satte mig här och kollade upp min biljett som bekräftade att det inte stämde. Det är inte idag som jag ska åka utan imorgon. 

Men fy fabian vad rädd jag blev…

Aja nu blir det toa och sedan sova/ vila mera är trött.

Hope is only an illusion

Det värsta jag vet är att drömma om hemska saker som verkligen kan inträffa, det är bland det värsta jag vet. Att ha verkliga mardrömmar mer eller mindre.
Men det finns en sak som är lite värre, det är att vakna med den ångesten som drömmarna gett en och sedan inte kunna sluta tänka på hur illa det kan gå idag. Jag bygger upp olika scenarion som skrämmer mig mer eller mindre och jag känner mig ruskigt hemsk…
Jag vill kunna njuta men det kan jag inte.
 Vakna med ångest, lite små panik och paranoia för andra dagen i rad är inte det roligaste.
Fan vad det vore skönt att lägga locket på och glömma bort alla känslor som spökar och som gör mig oförmögen att fungera så som jag vill. Jag vill vara glad, jag vill se fram emot de människor som kommer och ska ha kul här med oss idag men allt jag kan tänka på är hur illa jag ser ut och hur illa jag känner mig.

Jag vill kunna gå ner och handla något att äta men jag klarar inte av att visa mig just nu.
Min mage är så enorm hemskt jävla stor och jag skäms. Jag skäms för att jag inte förstod bättre, att jag inte ifrågasatte mig själv och min kropp tidigare och för att jag inte misstänkte något.
Jag vill krypa under huden och krypa ut ur munnen  och försvinna från mig själv. För jag är så hemskt trött på mig själv. Det går inte att beskriva hur trött jag är på mig själv och mina tankar som förstör för mig själv.
Jag är fruktansvärt trött på att vara den jobbigt pessimistiska personen som jag är.  Och att skriva detta inlägget gör det inte bättre men jag tror jag vinner på att skriva ur mig det mesta, det som jag går runt och bär på.
Dela med mig av mitt hemska deppiga morgonhumör och ändå så är klockan halv tre på dagen…
(Räknas det som morgon?)
Bland många tankar som hänger kvar i luften som susar runt mig precis som stjärnor gör på tecknade figurer som just slagit i huvudet, så finns det en som står ut.
Tänk så säger någon till mig att; aha det är du som är så tråkig och förstörde förra festen…
Eller sorry men kan du gå härifrån du äcklar mig.
Eller sorry vi blir tvungna att göra Kejsarsnitt.
Eller varför är du så tråkig.

Jag ska försöka städa upp min röra och sminka mig kanske… För snart kommer det ju folk hit
 

Maybe it is just a bad dream

Standing on the edge of the earth

Take me back to my own body. Because i cant stand it anymore in this new one. I´m ugly

Skepp o hoj

Varför blir jag så rörd när jag läser om kärlek på en blogg?
Är det alla mina hormoner som spökar eller är jag så känslig?
(Varning för ett hemskt deppigt inlägg)

Det är sen morgon, jag är rastlös och har inte lust med någonting men jag måste göra någonting, det är frustrerande och triggar igång min rastlöshet ännu mer. Jag kan gå ut och promenera men det är kallt, eller det känns inte lockande när det är vitt ute.
Det är bara jag som är vaken och jag känner att jag har ett ansvar.
Jag har ett ansvar för mig själv och för lägenheten som jag är i.
Det är fredag, imorgon är det fest, sista moonfesten. Känns sorgligt för deras del, jag är ju inte en del av kompisgänget, jag är en outsider, så det känns mer som om jag är där och förstör. Ungefär som när jag, Jimmy och Jimmys vänner hade sett Airbender filmen på bio och skulle iväg på en fest efteråt. Jag förstörde kändes det som och även om jag inte vill sabotera för Jimmy så kunde jag inte vara där.
Jag funderade på att gömma mig eller bara gå därifrån utan att säga någonting men jag kunde nästan ana att jag fått uppmärksamhet om jag gjort så och jag ville inte ha uppmärksamhet.
Jag försökte att inte dra till mig uppmärksamhet eller göra någonting som stod ut men jag lyckades inte och jag var inte direkt på humör heller.
 Och jag känner mig hemskt
hemskt
hemskt ful när jag jämför mig själv med de andra tjejerna.
 
De är smala, de är fina, de har inga fräknar, de har inga små finnar, de har inget slitage på håret, de har fina kläder på sig och ser väldigt söta och sexiga ut, de har inga bristningar, de har inga skärsår som är heltäckande. De har inga brister i mina ögon, visst de är inte perfekta men deras kroppar är så mycket snyggare än min.
 Jag kan seriöst inte förstå hur man ens kan vilja ha mig i närheten när jag ser ut så som jag gör. Jag är ett stort freak, en stor klumpig valross som bara ställer till det för de runt omkring mig. Och som har ont i ryggen jämt och ständigt.
På ett vis så önskar jag ibland att jag aldrig åkt till Stockholm, rymt hit, när jag var 17, nykär och naiv. Men hur hade mitt liv sett ut då? Hade det varit så mycket bättre?
Jag hade knarkat och druckit mig full, jag hade skurit mig och jag hade tagit livet av mig till slut med alla olika saker som jag utsatte min kropp för. Jag förstår inte hur jag ens kan tänka så som jag gör, att jag ibland önskar att jag var där jag var innan, alkoholpåverkad, drogpåverkad, 40kg och blödande skärsår.
Hur kunde jag falla för en sådant fult spel som mitt ex spelade?
Fast vem kan klandra mig egentligen, den enda ömhet som jag fått är från honom, den första beröring som inte kändes fruktansvärd och betald och det var väl också därför jag rymde iväg med honom, till honom i Stockholm.
Men är det något jag ångrar nu?
 
Kom off topic nu, en hel del men men.
Tillbaka till festen...
Visst jag kan dricka alkohol om jag vill, men ska jag verkligen vara så jävla egoistisk?
Ska jag riskera ett oskyldigt liv en permanent missbildning för att jag vill festa lite?
Är det så viktigt med alkohol och fest?
Njae, det är väl inte det om man ser det så men fan jag vill ha alkohol ändå. Jag vill ösa i mig, dricka direkt ur flaskan och försvinna bort till den värld som är overklig men bra att vara i ett tag.
Det är inte det att min värld nu är tråkig eller jobbig, det är den inte, inte för stunden. Men ändå så vill jag bort, jag vill ta flyktvägen och bara komma bort.
Jag har länge funderat på om jag ska dricka eller inte, ta en sup eller två eller tio. Ta lite benzo och röka på lite men det är än så länge bra tankar.
Fast det skulle vara skönt att ligga utslagen på sängen och vara borta och bara känna av jordens rubbningar…

Aja, nu ska jag återgå till sängen där det ligger en varm varg!
 

Japanese freak show

Jag sitter med orden på tungan, redo att skrivas ner men när jag försöker förbereda mig i mitt huvud för hur jag ska formulera  mig så att det inte låter helt fel när det hamnar på papper så blir det bara en hopplös röra. Jag har mängder av saker att skriva om men inget som känns värt att skriva om.

Jag försöker ta kontakt med vänner, eller folk som jag trodde var mina vänner trots allt som har varit men allt jag får är baktalande ord, som indirekt riktar sig mot mig och allt som de ogillar med mig. Så jag ger upp och det känns inte bra men jag orkar inte dra i det längre. Jag orkar inte dra i trådarna själv när ingen annan vill hjälpa till.

Jag kanske ska sätta mig ner och rita lite men de blir säkert inget bra… Aja..

Dir en grey

Mjau

Denna dagen ska bli bättre tycker jag...
Den började med ett samtal från privat nummer vid halv nio på morgonen vilket gjorde mig väldigt små sur. (Jag orkade inte svara)
Så just nu ska jag försöka komma över det och äta frukost och se vad jag kan hitta på för skit idag...
Borde ju ha något bättre för mig än att bara spela spela det där fina spelet som jag är så glad för

Titan Quest

Världen omkring mig känns väldigt overklig efter en hel dags spelande. Det känns som om man har lust ibland att pausa vissa saker, få tänka efter lite, men det finns ingen pausknapp på livet.
Tyvärr….
Man kan heller inte skrolla och zooma in på de vackra ting som finns utan allting flyter förbi en och ibland hinner man inte ens uppfatta att man just har haft en väldigt mysig stund, en stund som man borde kanske lägga på minne men det kan man inte...
Jag älskar mitt nya spel som jag har fått, tah, Titan Quest!
Woho oho.
Halvt gammalt men så vackert! ^^
 Tror inte ens det nya diablo III kommer slå dens fina omgivning…
 Detaljerna är ofattbara och väldigt vackra, jag har stannat upp väldigt mycket när jag spelade och bara kollat på omgivningen. Överraskats utav dens detaljer och fina färger. Den är så hemtrevlig, mysig, harmonisk. Man hör spartanianer* slåss, man hör fåglarna sjunga, man hör hundar skälla, allting i ens omgivning ser så hemskt välarbetat ut, vilket det nog är med. Grässtråna böjer sig med vinden och alla människor på bilden går att prata med mer eller mindre. 

Allting börjar närma sig sitt slut, min tid på k-rehab är så gott som över, jag åker dit nästa måndag och sedan på torsdagen samma vecka så flyttar jag på morgonen, d.v.s. bilar ner med mina saker till Småland med ett uppehåll i Rimbo. Jag längtar tills allt detta har blivit gjort, så att jag kan slappna av och fokusera på det som komma skall. Min kommande framtid och hur jag vill ha det med andra ord.

Mitt liv, mitt val och min framtid.

Ännu mera YAY

Ny dator
Ny dator
Ny dator

WOHO ^^

YAY

Tja nu är det näst sista gången som jag åker ifrån Stockholm och tillbaka till K-rehab.
Det som väntar mig när jag kommer dit idag är en hög tvätt som ska tvättas, det sista som ska packas ned, ett sista möte på Gävle sjukhus och sedan en massa dö tid som jag inte har någon större nytta av. Långa nätter som är fyllda av ensamhet och tristess. 
Jag ska få behandlingshemmet att installera skrivaren till klienternas dator så att jag kan skriva ut de biljetter som jag ska beställa, ska se om jag kan kopiera lite papper med och sen förbereda mig för att åka till Stockholm igen…
Jag längtar tills jag kan slippa tänka på biljetter, tåg och en massa tidpassande.
Tycker inte  om att behöva passa tider eller stressa. Även om jag vet att jag oftast är ute i god tid så känns det alltid nervöst innan jag kommit iväg, innan jag har tagit mig från en plats till en annan.
Det finns inget att vara nervös inför egentligen, det värsta som kan hända är att jag missar tåget och inte hinner med det som är planerat, t.ex.
Nu när jag känner efter så skulle jag vilja missa tåget men det går inte…
Eller det går men det vore inte jätte bra att jag missade mötet imorn även om det känns såå* hemskt onödigt att åka fram och tillbaka mellan Stockholm och Kungsgården.

Sååå jag besluta mig nyss för att jag inte ska åka idag utan nästa måndag.
YAY

Det  är en onödig resa fram och tillbaka.
Jag tjänar in två resor genom att göra såhär och det är det värt.

Det känns väldigt skönt. Har lust att hoppa runt som en galning men det gör för ont i magen då… ^^
Ska kanske leka lite med lera eller bara sitta och göra ingenting, vilket kan vara skönt det med. Badade nyss så kan inte direkt lägga mig i badet igen även om det skulle vara skönt.
Ska fundera ut vad jag vill göra och inte vill göra.
Det är min uppgift idag.

Täby

Jag åkte till Täby idag, till Efraimsberg där jag för ett år sedan bodde och trivdes enormt bra tills jag saboterade allt med min självdestruktivitet. Skäms fortfarande för allt som jag utsatte dessa enormt underbara människorna för, de var inte skyldiga mig någonting men ändå så ställde de upp och hjälpte mig komma ifrån det hemska och det grymma nere i Malmö.
Den brutala verkligheten blev ett minne blott tack vare deras stöd och insatts…
Det kändes konstigt att träffa dem igen, var blyg till en början vilket var konstigt. Jag känner ju dessa så varför blev jag så. Aja..
Jag värmde till slut upp under en mysig promenad tillsammans med min syster. Pratade en del och fick många Flashbacks, positiva sådana. Jag har många bra minnen från den tiden då jag bodde där.
Kom ihåg allt som vi gjorde och allt som vi pratade om. Kommer ihåg väldigt mycket av det och det glädjer mig. Det var en fin tid i mitt ny funna liv, synd att jag skulle spoila det.
Jag fick träffa lilla Esmis med, även om hon nu går under namnet Pissi… ^^
Hon har vuxit en hel del sedan sist jag såg henne och direkt när jag gick in mot gården så såg jag henne och hon sprang fram till mig med en gång, kröp upp i mitt knä och jamade, spann och var mer än allmänt gullig. Hon gjorde så som hon alltid brukat, klättrade upp mot mitt ansikte och luktade på min mun och jag blev påmind om hur det var innan jag lämnade ifrån henne. Hon gjorde alltid så. ^^
Hennes ögon har blivit väldigt fina, nästan blåa igen fast ändå inte. Men fina är de.

Fick sedan ett välkomnande av Dafne och Mona och sedan gick det bra ända därifrån tills nu och ja det fortsätter än. Det enda som gör allt lite minde bra är min stora mage som gör att jag känner mig lika klumpig som en valross...
Vi pratade om lite allt möjligt och lite till. Jag fick några saker som är mina tillbaka som jag inte ens visste att jag hade kvar glömt där, plus ett par skor som jag saknat en hel del. Jag fick mina böcker tillbaks, mina favorit böcker som jag lånade Mona förra året, vilket var glädjande. Känns bra att ha sina bästa böcker hos sig igen, ha dem hemma… Nära till hands om det så skulle vara att man behöver dem.
Böcker är alltid en alternativ flykt, bättre än alkoholen skulle jag vilja påstå men inte lika berusande alltid.

Nu i efterhand med lite mat i magen så känner mig väldigt nöjd med dagen. Jag har inte gjort mycket kanske men jag har mått relativt okej, om man bortser från magen och mina små stunder av frånvaro i tankarna så har jag mått bra överlag. Det har varit en bra dag.
- Synd att jag inte tog med mig rätt objektiv så att jag kunde ta bilder, bättre bilder än de som en kameramobil kan klara av att ta…
Men det är ju ingen som har sagt att det var sista gången som jag träffar dem. Ska se till att de blir åtminstone en gång till innan jag flyttar.
De få bilder som blev tagna idag kommer upp någon gång senare...

Morgon

Jag är glad men samtidigt less.
Vet inte hur man kan vara motsatserna av varandra samtidigt. Hur man kan känna lycka även om man är väldigt less och vill gråta. Det är en konstig mix som jag inte förstår mig på alls.
Men man behöver ju inte förstå allt antar jag.
Livet går vidare och jag andas fortfarande och jag lever fortfarande. Jag avslutar ingenting.
Inget liv vill avslutas utav mig själv vilket är bra.
Men jag vill ha alkohol i mitt blod, i min kropp. Jag vill känna ruset igen.
Lyckoruset är omfattande ja men det är inte det jag är ute efter just nu.
Just nu är jag ute efter att bara få glömma lite hur det är.
Alkoholen skulle hjälpa för stunden ja.
Och en flykt från stunden är det jag söker. Är trött på att vara närvarande.
För det är jag inte.
Jag vill ha en anledning till att sluddra, till att vackla lite och samtidigt ha ett dystert men muntert leende på läpparna som är falskt. ^^ Jag vill ha en anledning för att skratta fult och bete mig lite galet.
Jag vill ha en syndbock.
Syndbocken heter ALKOHOL!

Bio och beslut

Idag ser jag faktiskt framemot att gå på bio, ska få se den film som jag länge velat se men som jag inte har kunnat se pga okända orsaker. Jag brukar inte vara allt för glad när det kommer till att gå på bio, kan hända för att det är hemskt dyrt när man inte har pengar. Men denna gången har jag faktiskt pengar till att gå på bio och jag ska dessutom få se en film som jag velat se länge. Jag och ett helt gäng ska iväg idag vid fem tiden och se Avatar- the last airbender, först äta lite, jag ska ha chiniese food, sedan blir det film tittande från 18.00 till någon gång på kvällen.. Orkar inte kolla upp när den slutar så de får bli mer luddigt

^^ 

Jag har bestämt mig för att jag ska köpa den dyra datorn, acer aspire 5745G. Har kollat runt lite här och där på datorer och funnit en som är dyr men som har en hel del bra saker har jag fått lära mig.
Klicka här för att se
Den är iaf snygg så ska se om jag ska köpa den nu i helgen eller om jag väntar tills nästa gång jag är i Stockholm, vilket inte är allt för långt bort. Är i Stockholm igen på torsdag och en vecka framåt i stort sett från torsdagen. Ser framemot det väldigt mycket.

Jag har bestämt mig för att jag ska köpa ett par 10 håls dr martens kängor men frågan är i vilken färg jag ska ha dem.. Man kan välja mellan oxblod och svarta och jag vet ärligt talat inte vilken jag ska ta.  
Någon som har en ide?

För de kängorna som jag har är mer trasiga än trasor.
De går knappt att använda.
Man får ont i fötterna efter bara 20 minuters promenerande och de är hål i hälen, ett stort sådant som glappar och gör ont mer eller mindre.
Så ett par nya är ett måste eftersom jag inte kan ha dem i vinter eftersom de är ett stort luft hål i dem som kommer släppa in allt som jag traskar på eller i.. Jag har alltid velat ha ett par Dr Martens så nu ska jag se till att skaffa det med eftersom jag också har råd med det.
Men vet än inte vilken färg jag ska ha. Svart passar ju till allt och koskit medan den röda färgen inte passar till allt men om man går i helt svart så går de fint fint men annars kan det lätt skära sig om man går med andra färger... Men den röda färgen är snygg som helvete men det kan bli väldigt svårt att ha användning för dem..

ROSA

Vivvi med rosa benvärmare woho....

Nightmares

Min natt, natten till idag, var fruktansvärt jobbig. Tankar på allt kretsade kring mitt huvud och jag fick ständigt små panikattacker. Sådana som gör att jag gråter, skriker för allt jag har i kuddens djup och ligger och vaggar mig själv fram och tillbaka ihop om att lugna mig själv. Sådana attacker som får mitt hjärta att slå dubbelt så fort, andas häftigare och kallsvettas. Det är ingen vacker syn.
Mina inre tankar handlade om våldtäkter, scener från en film jag såg lite halvt på hos en vän besvärar mig fortfarande och jag ångrar att jag ens satt där när den spelades upp. Den får mig att tänka på alla de gånger jag har fått utsätta mig för en massa sex som jag inte vill ha. Våldsamt sex, våldtäkter till tusen. Men jag vill inte kalla dem för våldtäkter även om många skulle klassa dem som sådana., jag vet inte varför. Jag vill heller inte anmäla någonting eftersom jag skäms alldeles för mycket.
Jag vill inte göra min skam mer offentlig än vad den redan är.
Och vem bryr sig egentligen om den som blivit våldtagen, den som har gjort övergrepp får oftast ändå inget straff så det är helt onödigt att gå igenom den processen...
Ett fullkomligt slöseri med tid och styrka som man inte har så gott om.

Hade mitt sista besök hos barnmorskan här i Sandviken igår, de gick väl rätt så bra antar jag. Relativt onödigt i mina ögon men jag antar att de gör någon nytta. De måste väl hålla koll på hur jag mår fysiskt och hur magen växer osv.

Jag är väldigt tom idag. Längtar tills morgondagen men det är allt jag gör. Jag är smått off mer eller mindre, jag kan inte koncentrera mig när jag ska göra praktiska ting. Som när jag hjälpte till lite med varor idag så blev jag så illamående att jag trodde seriöst att jag skulle spy där på plats. Sedan övergick de till svimfärdighet men sen gick de över. YAY…
Jag kan inte fånga upp allt någon säger utan går miste om vissa bitar. Känner mig väldigt trött och seg i kroppen. Kan väl hända att mitt tillstånd har något med saken att göra.. Suck

Ska försöka tvinga mig själv till att göra mig fin till imorgon, dvs. försöka duscha klart i vasken samt färga håret.
Fick igår se äcklet gå in i tjejduschen igen och jag klarar helt enkelt inte av att gå in där och duscha efteråt. Inte med alla de panikattacker och hemska tankar som hemsöker mig... Det går bara inte, då kommer jag bara må ännu sämre än vad jag gör för tillfället och paniken kommer bara att bli värre så jag försöker skydda mig själv från det även om det plågar mig att jag inte kan duscha. Visst jag kan duscha om jag verkligen vill men det tar emot och jag får äckel känslor. Enorma äckelkänslor som inte många kan förstå, inte män heller för den delen.
Det är nog bara dem som har varit med om t.ex. våldsbrott eller liknande som kan förstå den känslan. Fast ja, ingen känner likadant så…
Nåja.

Nu ska jag lägga mig och vila, strunta i lunchen och sen när jag vaknar ska jag försöka göra mig klar för morgondagen så att jag kan gå i Stockholm utan att skämmas för hur illa jag ser ut… I all fall i håret, vissa saker kan man inte göra någonting åt direkt.
 

Min frihet

Vaknade upp och ville bara gråta, ingen bra natt detta…
Jag är känslomässigt störd.
Jag drömde nog något om mitt liv som det var innan, när jag var runt 16 och jag ville så gärna ha tillbaka min kropp.
Utlösaren: stort missnöje som gjorde att jag klöste mig själv hårt, tills huden svedde så pass att jag inte kunde låta bli att gråta och jag tänkte väldigt mycket på det äckel som jag känner för mig själv och min kropp.
Det som förvånar mig är hur andra ens kan tycka om mig och ens kan röra vid mig utan att äcklas för allt jag har gjort.
Jag äcklas något fruktansvärt och då borde väl andra tycka att det jag en gång gjort och varit med om att det är äckligt med...
Det är ingen bra start på dagen att vakna såhär. Det är ingen mjukstart och det skulle jag faktiskt behöva, en mjuk start på dagen känns som om de var ett tag sen jag fick det.

Idag blir de ett besök hos barnmorskan, hoppas de inte hoppar på mig med blodprover och så vidare. Hoppas bara att det går bra och att det inte är några komplikationer.

Jag åker inte till skolan idag heller.
Ska försöka få personalen att köra mig dit idag efter mitt besök eller innan dess för att lämna och hämta mina böcker.
Känner inte att jag orkar mentalt åka dit och träffa alla även om det skulle vara humant att göra det men jag orkar inte. Det finns inget som lockar mig dit.
Det enda som lockar mig är min frihet!