Min frihet

Vaknade upp och ville bara gråta, ingen bra natt detta…
Jag är känslomässigt störd.
Jag drömde nog något om mitt liv som det var innan, när jag var runt 16 och jag ville så gärna ha tillbaka min kropp.
Utlösaren: stort missnöje som gjorde att jag klöste mig själv hårt, tills huden svedde så pass att jag inte kunde låta bli att gråta och jag tänkte väldigt mycket på det äckel som jag känner för mig själv och min kropp.
Det som förvånar mig är hur andra ens kan tycka om mig och ens kan röra vid mig utan att äcklas för allt jag har gjort.
Jag äcklas något fruktansvärt och då borde väl andra tycka att det jag en gång gjort och varit med om att det är äckligt med...
Det är ingen bra start på dagen att vakna såhär. Det är ingen mjukstart och det skulle jag faktiskt behöva, en mjuk start på dagen känns som om de var ett tag sen jag fick det.

Idag blir de ett besök hos barnmorskan, hoppas de inte hoppar på mig med blodprover och så vidare. Hoppas bara att det går bra och att det inte är några komplikationer.

Jag åker inte till skolan idag heller.
Ska försöka få personalen att köra mig dit idag efter mitt besök eller innan dess för att lämna och hämta mina böcker.
Känner inte att jag orkar mentalt åka dit och träffa alla även om det skulle vara humant att göra det men jag orkar inte. Det finns inget som lockar mig dit.
Det enda som lockar mig är min frihet!