Det finns mycket i ens liv som kan gå fel och det är inte min omgivning som är fel utan det är mig det är fel på. Det är alltid mig det är fel på eftersom jag är min värsta fiende, visst finns det onda hemska människor som utnyttjar andra osv men de är inte min värsta fiende utan det är jag själv som skapar kaos i min vardag.
Andra kan skada mig men ingen kan skada mig så som jag kan skada mig själv, jag vet mina brister och där jag är sårbar. Det är bara otur om någon annan träffar mig på den sårbara punkten och ser mig bryta ihop...
Jag är djävulen i fårakostym och jag är min värsta fiende.
Jag förstår kanske varför ingen orkar med mig i längden eftersom jag är så krävande att vara med eftersom jag är så negativ och väldigt dum mot mig själv.
Det måste ju finnas en anledning till att ingen stannar kvar i mitt liv eftersom jag har en *dålig* attityd till allting som rör sig, speciellt mig själv.
Jag klandrar mig själv för det lilla minsta som att jag råkade blåsa ut ljuset för hårt så att det kom stearin överallt, eller om jag gick fel med min karaktär på wow så klandra jag mig själv och kallar mig själv för jävla f'tta...
Jag är djävulen själv.

Kom nyss hem efter att ha varit ute bland folket i Nybro. Var inne på Willys och köpte energidryck, min frukost, samt caffe latte och något mer men minns inte riktigt vad det var... Vi tog sedan en runda inne på en lindex och jag köpte ett par nya underkläder eftersom det har jag behövt nu ett bra tag sedan jag förlöste i stort sett. Mina gamla bh passar mig inte längre om man säger så. De är alldeles för små och mina bröst alldeles för stora...
Jag skulle ha varit nöjd med dem om de vore en B kupa men nu är de förbi det och de är större. Så nu börjar det faktiskt bli svårt att få tag i en storlek som passar mig och som inte är för liten. Är rätt missnöjd med att mina bröst är så pass stora som de är, var faktiskt nöjd med mina små bröst som jag hade innan när jag var skit smal och väldigt snygg med.
Nu ser jag verkligen skabbig ut. inte för att just stora bröst gör att man ser skabbig ut utan mer att hela jag ser ut som en kakdeg mer eller mindre. Saknar min kropp som jag hade innan jag blev på smällen, saknar den ibland för mycket så mycket så att jag nästan faller in i min gamla ätstörning igen. Visst jag väger inte lika mycket som jag gjorde när jag var gravid, då vägde jag nästan 70kg, nu väger jag omkring 56kg. Det är inte övervikt kanske men i mina ögon så är jag alldeles för tung och för fet. Jag borde kanske vara nöjd med min kropp men för mig är det oacceptabelt. Min mage är alldeles för degig, mina lår alldeles för stora och jag har blivit väldigt bred runt höften samt så är mina bröst alldeles för stora.  Nåja nog om det.
Back to Nybro.
Var som sagt inne på Lindex och köpte nya underkläder, fynda lite på rean även om det var dyrt trots rea, jag menar hur kan det vara rea om en bh ändå kostar 179?
Nåja.

Efter lindex blev det till att åka och köpa provianter på ica. Sedan kom J på en väldigt bra ide. En ide som jag själv har tänkt på sedan innan och som fick mig att köpa en ny datamus som är mer anpassad för spelande. Sådant som jag sysslar mycket med nu.
En väldigt billig mus men en bra mus som har mer knappar än tre :)

Nu ska jag ta något smått att äta, sen ut och skotta tung snö, sätta på mig min tröja som jag har på mig när jag kladdar med färg och sen färga håret för det måste jag göra nu.

Det var en bra dag igår om man bortser från allmänhetens julfirande som i sin tur gör så att det inte finns någon affär som är öppen, detsamma gäller för restauranger...
Igår var det meningen att jag och J skulle iväg på bio och äta kinesisk mat i Kalmar men det jobbiga var att när vi kom till Kalmar och skulle leta reda på den restaurangen som serverar kinesisk mat så var precis allt stängt, det var inte något som var öppet.
Efter att ha gått en lång väg i djup snö så ser vi att restaurangen som vi ska till är stängd, så vi vänder och går tillbaka.
Tänker att Mc Donald måste väl ändå ha öppet eftersom vi måste ha mat för vi båda är hungriga, de har ju sagt på reklamen att de är den öppnaste restaurangen så de måste väl ha öppet även om det räknas som en juldag?

Chockerade och frusna är vi när vi kommer fram till Mc Donalds, tror ni att det är öppet?

Nej det är det såklart inte så vi får gå till det enda öppna stället som serverar mat, vilket är ett gatukök som definitivt inte serverar någon mat som jag vill ha. Jag hade under hela dagen ställt in mig på att få kinesisk mat idag också blir det inget och jag är så hungrig...
Mitt ogillande av julfirandet växer, den är verkligen död för mig.
Efter att vi båda har mer eller mindre tvingat i oss mat så går vi till pressbyrån och köper små godis till bion och sedan fortsätter vi till biografen och sitter där tills filmen börjar.

The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader var filmen vi såg och vi hade fått en perfekt plats eftersom det var en soffa vi fick sitta i, gjord för två. Det var jätte mysigt och jag slapp iaf på min sida ha ett par ungar som inte kunde sitta still. Filmen tappar inte sin handling trotts att det är den tredje i serien nu och den är väldigt gullig och man blir rörd när den sötaste karaktären bestämmer sig för att åka iväg...
Filmen kompenserade lite för att vi inte fick den mat som vi ville och vi åkte hem nöjda...

Idag blir det enbart till att ta igen den missade speltiden från igår på wow! Vilket jag kommer njuta av eftersom jag har inte spelat ordentligt eller duktigt nu på ett par dagar...

Det är julafton, jag sitter med hörlurar i öronen eftersom jag ska kunna lyssna på min musik...
Mitt humör har gått upp och ner de senaste dagarna och jag har kännt mig nedstämd men inte riktigt visat det. Igår kom smällen som jag väntat på och det var egentligen ingen överraskning att det med skulle bli problematiskt.
För vad vore mitt liv utan problematik? Jo underbart.

Jag har inte hunnit skicka julhälsningar till någon direkt, bara svarat på de tre som jag fått. Jag vet inte riktigt om jag vill sända några julhälsningar heller, för mig är julen död. Det finns inget med julen som jag tycker om. Folk tar fram sidor som de annars aldrig skulle ha visat och de känns lite falskt, det är en helt vanlig fredag och egentligen inget mer med det.
Visst är det kul att få en anledning att köpa saker till dem man tycker om men det känns väldigt onödigt att ha en helgs firande åt det med onödigt mycket mat och dryck.
Man kan väl ge någon man tycker om saker även om det inte är jul? Jag vill ge skogen mindre fiender men det går inte direkt. Jag vill ge djuren fler dagar av liv men heller ej det är möjligt.

I vilket fall som, jul firar jag inte längre, har väl inte firat det ordentligt på ett tag, inte sedan jag var liten, för mig är julen som sagt död. Det är bra för dem som kan glädjas åt det...

Igår var jag hos socialen för att lämna ett dna prov...
Skumt eller hur, varför ska jag behöva göra något sådant?
Det har med adoptionen att göra, tror jag. Min kontakt med socialen har endast med adoptionen att göra så det är väl den främsta anledningen till att jag ens går med på det som krävs av mig, dvs dna prov, samtal och underskrifter.
Att lämna dna i sig är inget smärtsamt bara väldigt kränkande, köra in en pinne med en skumgummi aktig grej i munnen och samla saliv på den samtidigt som andra glor på en..
Får man inte tillräckligt med saliv på den så får man göra om det, vilket jag fick göra. Tur att jag inte var destruktiv i tankarna just då för då hade jag klandrat mig själv för att jag inte klarade det den första gången och måste göra om, som en sådan värdelös skitf'tta jag är...

Den som är fadern till barnet, med hitintills 90% säkerhet, har fått lämnat ett dna prov men han vägrar att ens erkänna att vi träffats i stort sett. Han hade skickat med en hälsning när han hade varit och lämnat dna, han sa att han inte visste att jag var gravid och att jag gärna fick ringa honom osv. Han sa även att vi hade inte haft sexuellt umgänge, förneka det och sa att det endast hade hänt en gång 2009...
Tja det hade inte hänt mer än en gång med inte fan var det 2009.
Allt det han säger är lögn, han visste inte om att någon som jag existera förrän i januari 2010 och sen att han har mage och säga att jag kan ringa honom osv är ett jävla bakslag.
Jag har haft mina aningar om att adoptionen och faderskapet skulle bli besvärligt och nu har jag fått det bekräftat! Det finns i stort sett inget i mitt liv som har gått smärtfritt.
Det jag väl har lyckats med har varit smärtsamt.
Jag har fått gått igenom en hel jävla graviditet pga den personens jävla sperma, fy f*n vad jag hatar att vara kvinna ibland alltså.
Jag hatar verkligen mig själv, det är så fruktansvärt kränkande, det är så fruktansvärt smutsigt. Det känns som om jag aldrig någonsin kommer bli ren. Det kryper i skinnet på mig, jag äcklas så av mig själv, hur fan kan jag stå ut med mig själv?
jag förstår det inte, varför tar jag bara inte en kniv och skär sönder pulsådern?
Få ett slut på det hela för en gångs skull, jag har varit nära många gånger innan så varför gör jag det inte på riktigt nu...
Det var inte min mening att detta inlägget skulle blir så hemskt negativt och besvärligt men jag är en besvärlig människa, det är ren fakta som inte går att undvika eller ignorera för den delen.
Jag är bara hemskt trött på att allt i mitt liv ska bli så jävla svårt och komplicerat. Det finns nästan inget som går lätt och smärtfritt, det finns tydligen bara otur och olycka i mitt liv. Är det konstigt att man ibland blir trött på att leva?
Det skulle inte förvåna mig om det blir problem med adoptionen eller snarare problem med den idioten till människa som gjorde mig gravid.
Alltså det äcklet som man känner, som på något vis kryper i en, som får en att vilja spy, som får en att vilja skrubba bort smutset och äcklet, som får en att bokstavligen karva bort det äckliga. Jag vet inte hur jag lyckas men jag har inte skurit mig på ett tag nu, men jag har varit väldigt nära många gånger och jag har olyckligt nog nya fina rakblad hemma som jag inte kunnat slänga när jag hittat dem. De är en otrolig trygghet men samtidigt en stor skräck. Jag borde slänga bort dem men det går inte för egentligen så vill jag inte slänga dem.
De är mina enda vänner just nu för de andra vännerna som jag har är antingen raderade från mitt liv eller väldigt långt borta.

Ibland önskar man bara att tankarna på det förflutna kunde sluta att existera.

Det är en sådan dag då tankar på det dåliga som har hänt fyller ens dag med obegriplig
och
nästan total nedstämdhet.

Man kan inte ändra det förflutna men önskan finns där,
den finns där och den är så stark ibland att man
inte vet vart man ska ta vägen,
det går inte att gömma sig för tankarna finns inne i ens huvud och de går inte att ta bort.

Ens förflutna kommer i slutändan alltid i kapp en, kvittar hur mycket man än flyr, de hittar en alltid...

Det är en sådan dag då tankar på det dåliga som hänt fyller ens dag med obegriplig och nästan total nedstämdhet.

Från MIdvinter o från dagens shoppande

Vet inte riktigt hur jag mår, känner mig bara inte det minsta sugen på att göra någonting alls...
Jag känner mig inte sugen på att spela något, kolla på något, dricka något, äta något.
Jag känner mig inte alls levande.
Jag känner mig inte deppig men jag känner mig heller ej glad, jag känner mig omtyckt av de som finns omkring mig även om de är få så betyder det mycket.
Jag överlever på gos, kyssar och värme.

Eftersom jag har helt tappat sugen på att skriva o därför inte har lagt upp några nya inlägg på bloggen under en relativt kort men ändå lång tid så ger jag det er det här att läsa i brist på annat... nedan

Början.

Namn: Vivvi
Msn:-
Ålder: 19
Födelsedatum: 4 dec 1991
Stjärntecken: Skytt
Bilddagbok: Mjaauuuu

Tonåren.

Hur gammal är du:  19
Hur tycker du att du har det hemma: Hemma hos mig o jimmy är det mys
Har du bra självförtroende: nej inte det minsta för tillfället.
Kan du lita på dig själv: nej
Är du nöjd över dina bröst: är rätt nöjd med dem
Är du nöjd över din rumpa: nej det är jag inte
Hur tycker du att ditt liv är: enformigt men okej
Har du ett bra liv tycker du: vet inte vad jag tycker.
Vill du ändra på något i ditt liv: Ja
Berätta vad: Byta ut mig själv mot någon annan för ett tag eftersom jag är rätt trött på mitt ego jag.
Är du nöjd över din kropp: konstig fråga, så kan inte svara
Något du vill ändra över din kropp: ja
Kan du själv säga att du tycker att du är söt: nej
Tycker du att du är överviktig: överviktig nej men inte smal , inte så smal som jag vill vara.

Kärlek.

Har du någon kille:  ja
vill du ha en pojkvän: har en
Gillar du någon nu: ja
Som heter: Jimmy
Tycker du om när en kille rör vid dig: ja
Är det okej att en kille gör det: Ja
Måste han fråga innan han gör det: nä
VÅGAR du att han gör det: ja?
Dina bröst, är det ett okej ställe att han rör vid: ja
- din rumpa: ja
Vill du leva tillsammans med någon, eller vill du ha ett singelliv: Tillsammans med någon tror jag. Tycker inte om ensamheten och att leva ett helt liv ensam är inte min grej. Skulle vara kul om man kunde ha någon att spendera tiden med ...
Trivs du tillsammans med någon kille: ja
- vem:  jimmy
Gillar du långa eller korta förhållanden mest: förhållande som håller
När en kille gör slut, blir du ledsen: ja, vem blir inte det? Är man ihop och har känslor för varandra så är det mänskligt att man blir ledsen, sen att man känner det som om världen rasar under ens fötter när ett förhållande tar slut är bara en del av processen i att acceptera hur det är, det vill säga att förhållandet är slut.
 

Vänner.

Har du bra vänner: ja
Du tycker om att va med dina vänner : ja men träffar dem inte så ofta
Har du många vänner: nej
Vad heter dina bästa vänner: dra åt helvete med den etiketten på folk
Vad heter dina allra bästa vänner: argh
Vad är bäst tycker du, med få bra vänner, eller med många som man inte kan lita på till hundra: vet inte

Efter att ha gjort detta formuläret så känner jag mig irriterad på den personen som har gjort det, som saknar förmågan till att kunna göra ett formulär....

Snart kommer jag börja drömma om WOW...

Världen i WOW är så mycket mer lockande än den riktiga världen. I WOW är allt färgrikt, det är annorlunda och man kan slippa vara en människa och kan istället spela katt och springa runt i skogar och berg.
(det låter väl som om jag har fastnat för WOW nu efter några dagars spelande, vilket också stämmer men det gör mig detsamma... är jag en nörd så är jag en nöjd sådan. sak samma nu måste jag verkligen försöka sova

Skulle jag dö nu så skulle jag säga att jag har inte fått börja leva än.....

Dagen gryr, jag vaknar precis innan det börjar ringa i min telefon, det var från behandlingshemmet och jag struntade i att svara eftersom jag har inget med dem- och de har ingenting med mig att göra. Det kan ju hända att det var något viktigt men det tror jag inte, för vad skulle det vara. Behandlingshemmet är ju ett avslutat kapitel, jag ska inte dit igen...
Blir lite paranoid av att tänka på vad de ville mig, tänk så kommer någon upp hit någon dag och beslagtar allt jag äger och låser in mig någonstans. Torterar mig tills jag erkänner saker jag inte gjort utan bara blivit anklagad för... Jag har ingen anledning till att frukta att någon kommer och hämtar mig eftersom jag har inte begått något brott, jag har varit lagvänlig. Jag har följt lagen till punkt och pricka förutom att jag ibland glömt bältet när jag åkt bil men annars inte.
Men ändå så är jag rädd för att någon kan komma och hämta mig.

Halva veckan har gått och jag vet inte riktigt vad jag har fått gjort, jo alla flyttlådor är uppackade, sakerna är något så när på plats, jag har dammsugat, tömt kattlådan som inte är min uppgift men som jag gjort eftersom hon som sköter den jobbar natt nu rätt tätt så tänkte hjälpa till lite och det var mindre än en vecka sedan som jag gick lös på smutsiga möbler här så jag har inte behövt städa undan efter oss. Igår kväll mitt i natten tog jag två flyttkartonger fyllda med skit och lämnade på skräpcentret här iu knuten av gatan. Tyckte det var smart att gå med de då eftersom då är det ingen som ser en och hur mycket skit man slänger heller. Fast blev rädd ett tag att någon stod bakom containern och gömde sig eftersom det prassla osv men det var bara en plastpåse som tur var...

Har spelat Wow väldigt mycket de senaste dagarna. Kan bero på att jag har inget bättre för mig än att spela. Tänkte nu för en sekund om jag ska gå ut en stund nu innan det mörknar igen och fota lite. Gå runt med min mobil, som jag fyllde med ny musik igår kväll, lyssna på ny musik och känna mig kreativ. Fast vet inte vilka skor jag ska ta för jag får ont av varenda en av dem just nu.
Mina dr martens får jag skoskav av efter bara några steg i dem, mina gamla kängor klämmer på såren och mina gymnastikskor, typ vardagsskor, är kalla ungefär som ett par converse. inte världens bästa men sen när brydde jag mig egentligen om sådant?
jag brukade ju vara en brutal jävel, jag kunde stå och skotta snö i morgonrock vafan med snö ända upp till knäna. XD
Vad har hänt med den idioten?
Nej nu ska jag klä på mig och gå ut! Skiter i frukosten vafalls.

Questions 2010

ÅRET 2010

Hur har året 2010 varit för dig?
Innehållet i detta året har både varit dåliga men också bra. Vissa saker som har hänt har varit både och. Det är faktiskt svårt att säga hur jag känner för detta året som varit, det som har hänt som har varit dåligt har i slutändan kanske varit en fördel för mig när jag klarat av det och kommit förbi det, ett exempel är tiden på behandling. Det finns andra saker som helt enkelt bara har varit bra men som antagligen inte hade hänt om jag inte varit i den situationen som jag då var i början av året när jag träffade Jimmy t.ex.

Bättre än förra året?
Svårt att säga men framtiden ser ljusare ut nu än vad den gjorde för ett år sen...
För ett år sen var det döden nu är det något helt annat som är min framtid.

Har du träffat några nya vänner?
På sätt och vis, de är väl inte riktigt mina vänner men de är Jimmys och de har jag umgåtts med den senaste månaden i Stockholm, innan jag flyttade...
De vänner som jag hade innan har väl inte direkt hållit sig kvar i mitt liv. Efter behandlingshemmet fick jag två vänner till som jag känner tillit för. Men annars ser min vänkrets ganska gles och tom ut för tillfället...

Någonting du aldrig kommer glömma från 2010?
-Jag kommer aldrig glömma mina tabletter, att få se dem brinna. De var mina älsklingar i stort sett och det var inte kul att se dem brinna upp och förvandlas till aska när de kunde ha hamnat i mitt kroppssystem och gjort mig dåsig...
( Missbrukaren i mig som talar)
-Avgiftningen på sjukhuset i Stockholm kommer jag inte glömma, speciellt inte den hemskt obehagliga människan till personal som hotade med att slå oss som var inlagda. Glömmer heller ej när personalen kollade när man duschade och när man fick stå naken inför dem medans de kollade en...
-Jag kommer aldrig glömma tiden på behandlingshemmet, det är rätt få bra minnen från den tiden och väldigt många dåliga minnen. Att vara på ett behandlingshem är antingen underbart eller hemskt, för mig var det för det mesta bara hemskt. Jag kommer aldrig glömma bort hur blottad man känner sig, och  kränkt för den delen med, när man inte får gå på toaletten själv.
-Jag kommer aldrig glömma de få vänner som ställde upp och den ena vännen som nu är min pojkvän jag kommer inte att glömma vad han gjorde för min skull när jag var begränsad i tid under mina få permissioner.
Men jag kommer heller inte glömma de vänner som inte ställde upp för mig under den tiden som jag var fast på behandling...
-Jag kommer inte glömma den dagen då jag skrevs ut från behandlingen, 15 november, frihetskänslan var övermäktig! Helt jävla underbar med andra ord.
-Det sista nu som jag ska nämna är förlossningen, ett minne för evigt, men tacka fan för att det är ett minne blott och inte verklighet längre.

Har du flyttat under år 2010?
Det har jag en del ja, flyttade ifrån Rimbo i början av året till Kungsgården sedan till Fisksätra och sedan nu till Nybro.

Har du hittat en ny låt som du älskar?
Ehm vet inte riktigt, med årets gång så har jag funnit låtar jag lyssnat mer eller mindre sönder på men jag vet inte om jag älskar låtarna.

Isåfall vilken?
Svårt och säga, var helt såld ett tag på låten Piece of my heart med Janis Joplin, Alkohol av Lars Demain, Aldrig en syster med. Lyssnade ett tag väldigt mycket på reggae så lite sånt med...

Har du druckit alkohol?
En del ja men inte lika mycket som jag har gjort de andra åren.

Har du rökt?
Både det ena och andra.

Har du kysst en främling?
Det har jag väl innan de blev icke främlingar.

KÄRLEK:

Hur har din kärlek varit 2010?
Den har väl varit avstängd mer eller mindre, inte tillåtigt mig själv till att blir fäst vid någon förutom nu senare på året.

Har du varit kär?
Mer eller mindre.

Har du sagt jag älskar dig till någon?
Faktiskt inte... :(

Har någon sagt jag älskar dig till dig?
Faktiskt inte

Har du haft sex någon gång under året?
En del, kanske för mycket med vad vet jag.

Har du haft ett hemligt förhållande?
Hemligt förhållande, i vilken form? Förstår inte riktigt vad frågan syftar på. Men om den syftar på om jag varit otrogen så nej.

SORG&HÄMD:

Har någon i din närhet tagit självmord?
Inte kanske tagit självmord men någon har dött ja.

Har någon i din släkt avlidit?
Vet faktiskt inte, har inte någon kontakt med någon i min släkt av vissa anledningar.

Har du slagit någon på riktigt med knytnäven?
Nej, bortsett under boxningsträningen som jag pyssla lite med under behandlingen.

Har du varit i slagsmål?
Väldigt glad för att jag kan säga nej här.

PERSONLIGT:

Har du gjort någonting du ångrar?
Jag ångrar mycket detta året men det är svårt att sätta finger på det som jag verkligen ångrar utan att bli alltför personlig. Jag ångrar att jag förstörde min chans hemma hos Mona, älskade verkligen att bo där. Det var misstaget som jag gjorde hemma hos henne som fick mig att bli hemlös mer eller mindre som ledde i sin tur till att jag hamna på behandlingshem, att jag sedan blev förgripen på och blev gravid på köpet är väl inget man kan hjälpa...
Om man ska se något positivt med att jag blev gravid så är det nog att jag kom ut från behandlingshemmet väldigt mycket fortare än beräknat och jag slapp ha mer med socialen att göra. Men det är nog det enda som jag ser som positivt, visst är det bra* mer fler erfarenheter men jag skulle hellre vara utan denna erfarenheten fast det är klart nu vet jag i alla fall hur det känns att ploppa ut en unge det är inte alla som vet hur det är...
Men jag ångrar att jag inte slog honom, förgriparen, att jag inte gjorde mera motstånd. Jag ångrar ett möte med en kille som jag gjorde för ett tag sedan, nej ångrar två träffar men sånt är livet man kommer inte överens med alla... Det finns mer saker men jag orkar inte rabbla upp allting tycker detta är nog.

Isåfall vad?...  (ovan)

Har du skämt ut dig?
Det kan jag nästan försäkra er* om men kan faktiskt inte nämna någon situation som jag har skämt ut mig som jag minns. Förtränger sådant.

Har du ljugit för en vän?
Det har jag... :/ Jag vet jag är en hemsk människa

Har du varit ute en hel natt?
Det har jag och det var nog roligt om jag inte minns helt fel. Jo nu med närmare eftertanke så var det roligt full som vanligt var man men det var väldig skoj och jag köpte cigaretter av en taxi chafför för dyra pengar, vilket jävla svin egentligen hah. Lura en på pengar.

Har du blivit tagen av polisen?
Det har jag tyvärr...

Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön?
En hel del, nu på senare tid var dag i stort sett förutom när vi bytt dygnsrytm, då har det blivit lite svårt men annars så har jag delat säng med någon av de motsatta könet en hel del.

Har du sovit i samma säng med någon i samma kön?
När det kommer till samma kön så minns jag faktiskt inte någon gång som jag delat säng med en tjej, vilket är tråkigt ju.

SKOLAN&FRITIDEN:

Vilken skola går du i?
Just nu går jag inte i någon skola, gick en kurs innan för ett par månader sedan nu men det är allt jag har gått på under detta året i skolväg.

Har någon varit elak mot dig i skolan?
Nej.

Hatar du någon i din skola?
....

Har du gjort något framsteg?
Kursen som jag gick på handlade för det mesta bara om att att ta hand om sig själv, lära sig att ta hand om sig själv och prova på olika saker som t.ex. yoga, bild, musik osv.
Utvecklades i sinnet när jag kunde diskutera med andra som var i stort sett dubbelt så gamla som jag. Lärde mig en del men lärde även dem en del vilket var skoj.

Har du haft alla rätt på ett prov?
Har inte haft något prov så nej. Eller blankt, inget svar här.

VÄNSKAP:

Har du träffat nya vänner?
Lite smått ja.

Har du förlorat en vän?
Jag har förlorat mer än en vän men det är bådas fel mer eller mindre, det krävs två för att dansa lika så för att glida ifrån varandra. Eller så inser båda att man inte passar ihop och inte kan vara vänner längre.

Har du fått tillbaka kontakten med en gammal vän?
Min vän från Malmö har jag haft mer eller mindre kontakt med under året, var ner till Malmö till och med för att hälsa på henne och träffa henne. Har på senare hört av varandra lite sådär halvt om halvt men vänner kommer vi alltid att vara, mer eller mindre.

Har du gått bakom ryggen på en vän?
Det har jag inte.

Har du ljugit för en bästa vän?
Av begrundande anledningar så har jag inga titlar på mina vänner, ingen bästa och heller inte sämsta, så inget svar här.

Har du haft en relation med en vän?
Relationen ledde till ett förhållande som jag är väldigt glad för att jag fortfarande har kvar.
Är glad för min lilla varg Jimmy!

Har du många killkompisar?
Tror fler killkompisar än tjejkomspisar..
Har aldrig riktigt fungerat bra med tjejer, vet inte vad det är men jag har inte så mycket gemensamt med dem eller så har jag det och det blir bara fel på något vis i en vänskapsrelation.

hur bra är inte detta blev nyss klar med allt skrivande och då kom lilla Jimmy hem YAY

Kom nyss på att det är Lucia idag. Det var då det egentligen var tänkt att jag skulle föda barnet, hah.
Skönt att det inte blev så, är glad för att den saken är över och avklarad. Förstår än inte riktigt att jag klara det, jag klarade av att föda ett barn, kan man ens förstå det utan att bli galen? Förstår någon att jag klarade av det?

I alla fall, på torsdag ska jag till en läkare på ett familjecenter och kolla upp mig antar jag, det blir gynekologstolen för mig vilket är inte det roligaste men jag hoppas bara att det inte gör ont denna gången. Det gjorde de inte sist men nu är jag lite osäker, jag är kanske ehm konstig typ som en oskuld där nere..
Aja, jag ska även prata lite med läkaren om andra saker med men jag hoppas på att det går bra för jag vill inte att jag ska få dåliga nyheter om man nu kan få det.

Idag blir det inget luciafirande förutom att frossa i fler lussekatter som jag redan gör var dag nu för tiden, det är i stort sett det enda jag lever på och olika drickor som energidryck och coca cola.
Såg på bilddagboken att den nya Narnia filmer kommer ha premiär på juldagen eller något i den stilen, den skulle jag jätte gärna se, får se om lilla Jimmy vill det med eller om vi ens kan det nu när han jobbar, får väl se

HOPPAS HOPPAS

Jag vakna upp som ur en dröm utav att min udda alarmsignal ringde, jag var fortfarande trött och vände mig reflexmässigt om för att känna om Jimmy var där men platsen var tom så när på som kall som in i helvete. Besviken kommer jag på att Jimmy är iväg och jobbar och kommer inte hem förrän efter 16:00, vilket gör mig trött när jag bara tänker på det.
Får sms av Jimmy när jag ligger i sängen och det dröjer inte länge förrän jag somnar om, det känns meningslöst att vara uppe när det är kallt och tomt i huset...
Så sover vidare och vaknar sedan helt utvilad vid 14:00, mer än halva dagen är borta men det var väldigt skönt att få sova så länge. Går upp, tänder ljus och hämtar min frukost och sätter mig sedan ner här framför datorn precis som vanligt.
Mina planer för att gå ut och fotografera idag är som bortblåsta och jag har ingen större lust att dra fram dammsugaren heller så idag blir det samma sak som igår, sitta framför datorn och pyssla med småsaker som egentligen inte har någon betydelse.

Jag har inte skrivit det här men för ett tag sen så tog jag kontakt med en på gymnasieskolan här i Nybro, Åkrahäll heter den. Har faktiskt fått svar vilket förvånade mig. Denna person bad mig kontakta en annan som är studievägledare och det tänker jag förmodligen göra med eftersom jag är rätt sugen på programmet. http://www.ntu.se/index.php/hem-mainmenu-1
Det är ett program som ger dig kunskaper i finsnickeri och man får lära sig att hantera olika maskiner, göra möbler och det ingår praktik osv.
Och nu är jag rätt desperat för att få ha något att göra så jag skulle gärna kunna gå på det programmet eftersom de verkar vara intressant.
Det verkar faktiskt kul och det finns möjligtvis en möjlighet för mig att komma in eftersom det är en utbildning för inte bara gymnasieelever utan även vuxna, jag räknas ju till dem nu när jag fyllt 18 och mer till och med.

Men idag ska jag inte ringa. Imorgon ska jag ringa, imorgon ska jag ringa studievägledaren och även så socialmyndigheterna i Nybro för att kolla upp så att adoptionsgrejen går bra.
Idag ska jag göra samma sak som jag gjorde igår, sitta inne och ta det lugnt. Det blir kanske en kvällspromenad men än så länge så ska jag sitta kvar i min morgonrock och njuta av tillvaron så gott det går.

Vaknar efter ett par timmars sömn och är inte helt död för en gångs skull.
Igår efter att Jimmy vaknat så bestämde vi helt enkelt oss för att vi skulle aktivera ett WOW konto till mig och introducera mig till spelet WOW. Jag spelar nu en level 11 nightelf, druid, jag kan vara magiker, katt eller healer. Just nu börjar jag vänja mig vid att styra gubben och även katten vilket inte är det lättaste om man är van vid ett helt annat sätt att styra gubben på.
Men det är kul.
Tror jag spela rätt länge igår, men det var väldigt skoj även om jag blev sur för att jag inte kunde styra katten så som jag ville…

Imorgon ska Jimmy iväg och jobba igen och jag är hemma ensam, vet inte riktigt vad för planer jag har mer än att tvinga mig ut på morgonen och fotografera samt dammsuga förmodligen under dagen. Det känns lite lustigt att vara ensam hemma, man är van vid att ha någon hos sig och som man kan prata med och gosa på för den delen med. Det är inte roligt att vara ensam må jag säga, det påminner lite om hur det är att sitta på behandlingshem, men endast lite. Jag har trots allt min frihet nu och den var bestulen under min tid på behandling. Friheten att kunna göra vad man helst vill utan att behöva fråga om lov och sedan få avslag är väldigt underskattad, det är inte många som förstår hur det är när man inte får lov att göra det man vill göra. För att ge ett exempel så visst är det underbart att kunna åka till närmsta ica affären och handla något utan att behöva passa en viss tid, åka tillsammans med flera andra i en stor buss, stressa för att man ska slippa höra de andra klienternas gnäll och sedan få kassarna med varor i genomsökta av personal. Visst är det skönt att slippa sådant?

Det är synd att det är snö ute för annars hade man kunnat ta en cykel och cyklat någonstans, utforskat lite mer. Men jag vågar inte det nu när det är snö ute, nästan bara is på vägarna, så får vänta tills de är borta eller mindre av det annars hade jag ju kunnat komma ut någonstans och kanske hitta något kul…
Längtar tills sommaren är här.
Då man slipper snön, alla komplikationer som de för med sig när man ska köra med bil, gå ut och gå osv.

Nu blir det iväg och handla och sedan fördjupa mig i WOW spelandet. 

Har nyss vaknat efter  några timmar av vilande och skön sömn. Är väldigt trött för tillfället och vet inte riktigt hur jag ska kunna bli av med tröttheten när det enda jag vill är att lägga mig i den varma sängen igen och sova vidare. Men ska inte sova nu för då förstörs den dygnsrytm som jag försökt försvara och fixa till nu.
Mina ögon går mer eller mindre inte att hålla uppe och jag slocknar av och till…
Det finns inga planer för dagen. Den enda plan jag har är att försöka klara av så mycket på warcraft III och att inte somna för tidigt eller för sent. Vill ha lite mer vakna timmar då det är ljust och inte tvärtom.

Igår på kvällen gick jag ut och gick runt i Örsjö i en timma. Jag gick nog minst två gånger om inte tre gånger på samma väg. Det jobbiga här i Örsjö är att alla vägar som man faktiskt kan gå på, alla stigar som finns här är mörkbelagda och dessutom så finns det ingen som har skottat undan all snö så det är i stort sett omöjligt att gå där.
Det finns lättare saker än att trava igenom 20 cm snö för vart steg man tar om man säger så. Vilket är lite tråkigt för det tar inte lång tid förrän man har gått överallt som det går att gå i Örsjö, det är inte så värst stort och då får man börja göra som jag gjorde igår, gå på samma gata flera gånger.

Det var skönt att komma ut i vilket fall som.

Jag har varit vaken så gott som hela natten, till kl 4 ungefär då jag bestämde mig för att gå o lägga mig och sova till 8 ungefär, gick upp då men satt nästan och sov framför datorn, mina ögon gick som sagt ihop så bestämde mig för att lägga mig igen och sova någon timme till, vakna nu vid halv tolv ungefär.
Är seg och trött i kroppen, har lite ont med och vill ligga ner men då kommer jag att somna…

Nu bär det av till en annan värld, i warcraft då jag spelar Illidan YAY (bild på honom längst upp)
 

Night elves vs blood elves

Gårdagens utflipp angående denna dagen, gårdagens inlägg om hur jag tänkte känns just nu väldigt dåligt och fel av mig. Men mina tankar var verkligen så konstiga, de var så utflippade och knäppa...
Jag skapade mig ett hemskt scenario och jag är glad för att det inte blev så som jag fruktade.
Det har gått mycket bra idag och jag har inte mått det minsta dåligt vilket jag trodde att jag skulle göra igår, hundarna har fått chipp och fått vaccin och jag behöver inte gå ut något mer idag.
Jag och Jimmys mamma har fikat tillsammans här hemma efter besöket hos veterinären som kosta 1800 och vi har pratat lite om smått och stort och det var inte alls skrämmande.
Det känns väldigt skönt nu när det hela är över, det jobbiga är avklarat och det var inte jobbigt alls.

Night elves

Blood elves

Så nu efter att ha duschat, städat undan lite och torkat av bordet där jag har kladdat ner så ska jag fortsätta där jag slutade igår på warcraft.
Ska nu få spela blood elfs tror jag de heter, ska se hur effektiva de är då och om de är bättre än night elves. :P

Denna dagen har minst sagt varit emotionellt krävande, jag vakna på helt fel sida tack vare att någon klev in i vårat sovrum och väckte oss. Tänker faktiskt vara så taskig och säga att det var dens fel att jag vakna o mådde skit, även om det kanske inte var det.
Personen klev in i vårat sovrum tidigt på morgonen vilket jag inte tyckte om alls, jag menar där ligger jag och sover, halvt naken och så kommer någon bara in där och väcker mig, stör mig. Känner mig kränkt, som om jag inte förtjänar någon respekt alls…
Och det denna personen nu ville var att säga till Jimmy att han ska jobba i morgon och att vi skulle köpa en sak idag på Ikea eller något i den stilen, som dessutom inte blev av.
Sedan efter att jag somnat om och vaknat igen så hinner jag inte mer än vakna, stiga upp ur sängen utan att känna hur det dunkar i mitt huvud igen, huvudvärk är inte det roligaste att vakna med.
Efter att ha tagit ett par huvudvärkstabletter, klätt på mig så faller jag långt ner i en dvala, bara faller helt enkelt, dåsar på sängen och små gråter tills Jimmy märker att jag inte kommit tillbaka ut från rummet. Jag mår verkligen inte bra, jag gråter och har stor lust till att skära mig. Jag känner mig arg och kränkt för att jag blev väckt i morse, jag känner mig ledsen för att jag inte vågar säga något, jag känner mig hopplös och maktlös.
Jag gillar inte det faktum att jag ska vara själv hemma igen för jag blir så isolerad här när Jimmy är iväg och arbetar. Det blir ensamt, väldigt ensamt och det finns inget direkt att göra heller...

Jimmy drar upp mig ur sängen efter att ha tröstat mig och vi sätter oss ner för att kolla på The mysterious citys of Gold. Tror inte någon känner igen den serien, det gjorde inte jag heller för inte så länge sedan... Vi äter frukost tillsammans och får lite besök av Lilleman, en stor fin alfa katt.
Med tiden så började jag må lite bättre, kunde slappna av mera. Vi båda tyckte inte om att vi blev väckta i morse och jag mådde lite bättre som sagt.
Under ett tag så var det helt okej med mig, sen hamna jag i en svacka till och jag själv vet inte riktigt varför jag mådde dåligt eller känner mig nervös och obehaglig till mods.
Jag kanske anade att något jobbigt skulle inträffa vad vet jag.

 Senare när Jimmys mamma kom ner och bokstavligen sa åt oss vad som ska göras imorgon utan att fråga om man ens ville göra sakerna så mådde jag ännu sämre. Jag bokstavligen föll ner i en dvala igen och det gav verkligen utlopp för tårarna och de var hemskt bra att ingen såg att jag grät för då hade jag skämts och känt mig skamsen.
(Skamsen eftersom  jag vill inte visa att jag kan bli så illa berörd av sådana simpla saker och vill inte att någon ska trösta mig för då känns det som salt i såren... )

Jag tycker inte om att få order om saker som jag måste göra hit och dit, jag klarar inte av sådant och jag känner mig illa behandlad även om det nog inte är meningen att det ska tolkas på det sättet.
Men jag känner mig påkörd och nertrampad, bortglömd och som ett barn.
I mina ögon så är det respektlöst när någon bara trampar över en och säger åt en vad man ska göra.

Jag känner mig påtvingad till att göra något som jag egentligen inte vill men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna säga till utan att Jimmys mamma ska bli arg på mig.
 För jag är rädd för vad som händer om hon blir arg på mig.
Jag tror inte hon skulle slå mig eller något i den stilen alls men min fruktan sitter ändå kvar, den går inte att ta bort bara sådär, jag har många gånger blivit slagen och jag vill inte bli det igen. Jag vill heller inte ha en utskällning av något slag för den delen...
Jag vill helt enkelt inte följa med Jimmys mamma själv imorgon med ett par hundvalpar och få dem chippade, jag vill inte det eftersom jag är rädd för att hon ska säga något som upprör mig och som får mig att gråta när jag är med dem.
Eller att hon ska påpeka hur lite jag äter, att jag inte äter någonting osv.för hon har en tendens att vara lite för rak på sak ibland och säga saker som kan beröra illa, iaf mig med tungt bagage.. 
Jag klarar inte av att ta emot sådant för tillfället utan att bryta ihop eftersom jag är i en svacka och jag vill inte gråta när jag är ensam med hans mamma. Jag vill inte att hon ska se mig gråta någon gång. 
Men jag tror inte att jag har något val för jag antar att någon måste se till hundarna medan hon kör till veterinären. Det finns ingen annan hemma som kan hjälpa henne mer än jag, Jimmy är iväg och arbetar och så den andre som bor här så det är bara vi två...

Jag vågar inte tänka på morgondagen för då blir jag less och nervös, jag är nervös för att åka bil till veterinären med Jimmys mamma och ett par hundvalpar, hur löjligt är det inte egentligen?
Hur jävla löjlig får man vara?
Jag tycker inte om att hamna i dessa svackor, dessa svackor som gör mig sårbar för varje kommentar som är smått taskig och olämplig rent utav onödig. Jag blir så sårbar och det är också därför jag vill skydda mig själv från att kanske hamna med ett vasst rakblad mot handlederna i slutet av dagen.
Men är det fel av mig att vilja skydda mig själv?
Det är det nog inte men det känns löjligt…
Det är hög tid för sovdags men jag är inget trött och jag kan definitivt inte slappna av nog för att kunna somna så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vänta på att Jimmy ska vakna kanske, för han lär inte kunna sova så mycket längre till, men man kan ju hoppas att han sover hela natten för det behöver han nu när han ska jobba imorgon, från 7 till typ 4 på dagen…

USCH USCH USCH vad jag ibland hatar att vara mig själv.

Nedgång

Jag känner mig hemskt hopplös när jag hamnar i dessa svackor, dessa jävla nedgångar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska bli bättre, jag försöker sysselsätta mig med saker men jag lyckas inte förbättra mitt mående. Det känns bara som om jag förskjuter det och sedan när jag gjort klart det jag sysslat med så kommer det dåliga måendet tillbaks.
Jag har försökt med att packa ur en massa flyttkartonger, lägga allting på sin plats och få det att gå ihop så att verkligen allting ska få plats. Efter det så har jag sorterat alla dvd filmer i alfabetisk ordning, spelat warcraft i ett bra tag och sen har jag varit själv ute och gått i ungefär en timme, fått skoskav på köpet men ingenting har fått mig att må bättre.
Nu som en sista lösning på min deppighet så sitter jag inne på msn och försöker prata med någon om något, tja vad som helst, får väl se om det funkar om inte det funkar vet jag inte riktigt vad jag ska ta vägen.

Jag känner ett stort obehag, det kryper i min kropp.
Jag vill göra någonting men det finns inget som jag riktigt är sugen på, samma sak med maten, jag kanske vill äta något men jag vet inte vad jag vill äta så det blir till slut så att jag inte äter någonting alls. Men idag har jag iaf inte haft matproblemet vilket är bra och jag har äntligen börjat gå på toaletten igen…

Jag vet om att mitt mående fungerar såhär, att det går upp och ner, ibland vet jag själv inte vad som händer när jag börjar må dåligt, upptäcker ibland efter långt om länge att jag mår dåligt men har ingen direkt förklaring till det. Vet oftast inte varför jag mår dåligt, jag har mina misstankar men jag vet fortfarande inte vad det är som får mig att må så dåligt som jag ibland mår.
Men vad kan man göra när man har denna psykiska sjukdomen, den går inte bara att ignorera.
Det känns inte kul att tänka som så att det inte går att ändra på eller att det är bara till att acceptera att mitt mående svänger upp och ner, att jag hamnar i svackor som kan vara väldigt påfrestande för mig och att jag inget direkt kan göra.
Det känns tragiskt att tänka så, att det inte går att förändra, att det inte finns någon bättring.
Visst man kan inte må bra alltid men är det meningen att man ska behöva må såhär dåligt utan någon anledning och att det skiftar så snabbt att jag själv inte vet vad som händer.
Att jag blir vilse i mina egna tankar och i mitt eget liv.
 

Önskar att jag hade några vänner att fysiskt sitta och små prata med.

Tötness

Ikea på fredag

Idag ska jag åka till Ikea, woho för det.
Vet inte riktigt vad mina tankar är kring Ikea, antingen så tycker man om affären eller så tycker man mindre om den. Allt är relativt billigt på Ikea, ingen möbel är svindyr, men det finns kanske heller ingen möbel som är väldigt fin heller. Allt är ett mellanting, antar att man också betalar för mellantinget och inget mer. Idag ska vi i vilket fall som dit och köpa en soffa åt oss att ha här nere.
Men nog pratat om Ikea, detta inlägget ska inte handla om Ikea…
 ( med närmare eftertanke så nej det blir inget Ikea idag, det blir Ikea på fredag istället)

Allting i mitt liv känns rätt bra just nu, det är inte ofta man kan säga det, inte om man är jag.
Jag är fortfarande smått rastlös på kvällarna, som jag skrev om tidigare i något annat inlägg, men det är inte lika omfattande nu som då, det har minskat en hel del. Det enda jag just nu lider av är kronisk huvudvärk, magknip och toalettstopp för min del. Min kropp strejkar mer eller mindre, jag tänker inte gå in på detaljer eftersom det är ändå rätt privat men jag känner ingen hunger, jag känner ingen mättnad, jag känner inget sug efter mat alls. Det är svårt att välja vad man ska äta när man inte är hungrig eller ens det minsta sugen på någonting. Jag går igenom dagar levandes på något glas med juice och Pepsi, en tugga någonting utav någonting och kanske en yoghurt, mer än så får jag inte i mig.

Det blev inget Ikea shoppande idag, det blir som sagt på fredag istället. Det får bli sitta hemma och små packa upp saker ur kartong och städa samt spela lite möjligtvis.
Förmodligen käka ett par huvudvärkstabletter till kvällen och mysa med Jimmy på kvällen till någon film.

Igår var jag iväg och handlade midwinter present till Jimmy, Avatar collections edition på blueray, samt ett spel till mig själv, expancion till Warcraft III och sen fick jag WOW boxen utav jimmy som min midwinter present. Det var rätt kul faktiskt…

Nu blir det till att bestämma sig för vad man ska göra, har mycket att välja på, antingen städa, packa upp saker ur kartonger eller sitta o spela. Hum...

Stickers

Nyvaken, knappast vaken alls men ändå så försöker jag att börja göra saker för att underlätta uppvaknandet. Så jag inte bara lägger mig ner här på soffan och somnar om.
Denna morgonen blev jag inte väckt av hundarna vilket vad väldigt skönt, blev istället väckt av en annan som bor här som letade efter nycklar till sin bil… Inte det roligaste det heller.
Jag tror jag har sovit för längre idag och det är inte bra. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag, jag vet inte riktigt vad jag vill hitta på för den delen heller. Jag vet inte om jag orkar åka ut någonstans, jag vet inte om jag kommer klara av att handla det som jag möjligtvis behöver handla och som jag har skrivit upp på en lista om vi väl åker ut idag…
Jag känner mig stressad på något vis, klarar inte av att slappna av. Men varför jag spänner mig kan ha flera olika svar, just nu tänker jag inte ens gå in på dem…

Jag har ingenting att äta för tillfället, jag har någon juice från Proviva som jag försöker hälla i mig men det går inte jätte bra. Jag har inte känt av hunger på flera dagar, heller ej att jag behöver gå på toaletten. Det känns lite smått underligt och jag vet inte om det är som det ska eller om det är något fel. Men så är det i alla fall just nu, jag känner ingen hunger och jag äter i stort sett ingenting…
 

EttHundraTio

Det finns vissa tankar som man ska bara låta bli att tänka på och just nu vet jag inte riktigt vad jag tänker på eller vad som är bra att tänka på men något är det som får mig att skriva så som jag gör...
Idag vet jag inte riktigt hur jag har mått, jag begrundar det inte en tanke oftast men sedan på kvällen så kommer en stark rastlöshet fram.
Det är något, vill jag tro, som inte riktigt stämmer men jag vet inte vad det skulle vara.

Jag vet inte vad jag vill göra eller vad jag inte vill göra, jag vet inte vart jag ska sitta eller hur jag ska ligga, jag vet inte vad jag ska tänka på eller vad jag ska säga. Rastlösheten är väldigt stark och det finns inget som kan få den att försvinna när den väl har etablerat sig i mina tankar och i mitt system. Det är inte roligt alls och just nu när jag sitter här och skriver så känns det väldigt underligt. Vet inte hur jag ska beskriva det med ord, det känns bara inte som om jag får någonting gjort, på väldigt länge.
Det går knappt att urskilja dagarna och dagarna blir till veckor. Veckor är snart månader och det är inte långt kvar tills ett nytt år är här, igen.

Jag har inte funderat så mycket på nästa år, inte gjort så mycket planer eftersom det skrämmer mig en del. Jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig själv med i form av yrke eller studier nu nästa år, det är svårt att ens försöka tänka på det utan att bli rädd för det. Rädd är väl kanske inte det rätta ordet eller jo det är det förmodligen. Så fort jag tänker på det så blir jag rädd men jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag blir rädd. Jag vill inte tro att det är tanken på att träffa nytt folk som skrämmer mig, det är väl halva delen av problemet om man nu ska se detta som ett problem ens.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna transportera mig eftersom det är rätt begränsat här ute med transporter, bussen går väl tre gånger om dagen, jag har ingen cykel som jag kan cykla med och det är heller inte något cykelavstånd till något här i närheten så jag vet inte hur jag ska lösa transportrings problemet som kan uppstå när jag kanske behöver åka in till Nybro eller längre som t.ex. Kalmar. Jag känner mig lite begränsad…
Jag är för rädd och nervös för att ens våga titta på saker som kan vara aktuella för mig eftersom jag är det, bättre förklaring än så kan jag inte skriva ner. Mina ord räcker inte till och jag känner mig ofullständig, rastlös och orolig.

 

Birthmarked

Födelsedagen är här, jag har försökt med mycket att bara ignorera att det är min födelsedag. Jag har försökt att skippa det helt eftersom det blir bara jobbigare då. Det är som om man har förväntningar på att något bra, något bättre utöver det normala ska hända just på ens födelsedag och om inget händer och man inte har skoj eller är glad på sin födelsedag så känns det misslyckat.
Misslyckan i sig för med sig sänkt självförtroende, allting blir genast mycket tråkigare när man känner att man misslyckats med att ha roligt på sin födelsedag. Rätt lustigt när man tänker efter, det är ju egentligen en helt vanlig jävla dag i sitt liv, det är ingen speciell dag, det är bara en helt vanlig dag och ändå så lägger man så mycket värde på den. Man vill att den ska vara bra, man vill att det ska hända något roligt, något annorlunda, man vill att hela dagen ska vara felfri. 

Med tanke på hur mina andra födelsedagar har varit innan så har denna varit den mest innehållsrika skulle jag tro. Jag har fått sova ut, nästan, jag har fått massor av presenter som jag egentligen inte är värd, jag har fått massor av uppmärksamhet, kramar och massa gos, jag har varit iväg tillsammans med Jimmy och ätit mat på thai/kinesisk restaurang samt sett på den nya Harry Potter filmen. Jag har fått gjort en hel del, bara saker som jag tycker om och det finns inget jag kan klaga på. Min dag har varit innehållsrik, jag har skrattat och haft det fint men trots det så har det legat en inre oro och grott till sig och den kommer fram nu på kvällen…

Min mobil har legat hemma hela dagen, vilket har varit skönt för annars hade det varit ett stort oros moment. Jag har nyss, nu när jag kommit hem efter biografen, kollat om jag fått några gratulationer via sms, har fått ett par stycken och som tur var så är det inga missade samtal som bekräftar min oro inför att ha mobilen nära tillhands. Jag har nu stängt av den eftersom jag är rädd för att någon som jag inte vill ska ringa mig kommer att ringa mig. Jag har med andra ord stängt av den för att säkra mig själv mot eventuellt påhopp.

Nu blir det till att gotta sig i lussekatter och spela Warcraft III
 :)

Nameless 02

Life can be

Irritationsmoment

Jag skippar introt.
Jag har fått brev ifrån tre ställen nu som gratulerar mig till mitt barn och blivande mammaskap*. De säger de och detta och ingenting av det får mig att må bättre. Jag menar jag adoptera bort barnet för att jag skulle slippa det här, för att jag inte ville ha med det att göra, jag ville inte ens veta vad det var för kön på barnet, förstår då inte någon bättre att jag inte vill ha med saken att göra…
!!!
Fick bl.a. ett brev från skatteverket om registrering av barnet som jag fött, det står att jag är vårdnadshavare, mamma med dessutom och det hela får mig att få ont i magen. Det gör verkligen ont i magen och jag är rädd för att något inte stämmer. Jag vill göra någonting, ringa någon person som har hand om sådant här och fråga vad som pågår, jag ska inte vara vårdnadshavare, jag ska inte behöva få dessa papprena. Jag ska inte behöva få papper hem där det står om personregistrering, vårdnad och en massa annan skit.

Tycker inte om det och funderar på om jag ska ringa till socialen här i nybro imorgon och höra vad som pågår, varför de skickar en massa papper till mig osv.

Nameless 01

Dagarna försvinner ifrån mig och det är inte mycket jag hinner med varje dag. Det känns som om jag påbörjat ett project som aldrig har något slut. Jag finner ingen ork till att göra något egentligen, men känner heller inte för att bara ligga ner och göra ingenting.

Igår fick jag hemskt svåra besvär med att äta, jag kunde bara inte få mig själv till att äta någonting även om det kurra i magen men jag fick till slut i mig en portion chokladpudding och en banan men mer än så fick jag inte ner.
Min rädsla för att gå upp i vikt är hemsk stor jag är känner mig nojjig när jag kollar i spegeln… Jag känner en hel del missnöjdhet när jag ser min spegelbild och jag tycker verkligen inte om mitt utseende.

Idag har jag varit smått duktig iaf, jag har dammsugit, torkat golven, gjort lite smått rent på toaletten, monterat ner en säng, sedan har vi tillsammans, b.la. Jimmy och hans mamma fått ner en stor madrass hit med en hel del besvär men det gick till slut. Så nu har vi sängen uppe som det är meningen att vi ska och det känns bra…
Ska se om jag kan få en bra natts sömn med

Piest

Efter att ha återhämtat mig efter mitt skrattanfall som orsakades utav en kraftigt slag mot huvudet så vet jag inte riktigt vad jag ska säga.
Mitt huvud bultar lite och det gör ont.
Det var länge sedan jag skratta så här mycket och utav ingen anledning, men det var skönt det med, precis som det är skönt att gråta av sig ibland...

Nu ska jag försöka lugna ner mig med en film och sedan försöka somna innan klockan blir alltför mycket...