EttHundraTio

Det finns vissa tankar som man ska bara låta bli att tänka på och just nu vet jag inte riktigt vad jag tänker på eller vad som är bra att tänka på men något är det som får mig att skriva så som jag gör...
Idag vet jag inte riktigt hur jag har mått, jag begrundar det inte en tanke oftast men sedan på kvällen så kommer en stark rastlöshet fram.
Det är något, vill jag tro, som inte riktigt stämmer men jag vet inte vad det skulle vara.

Jag vet inte vad jag vill göra eller vad jag inte vill göra, jag vet inte vart jag ska sitta eller hur jag ska ligga, jag vet inte vad jag ska tänka på eller vad jag ska säga. Rastlösheten är väldigt stark och det finns inget som kan få den att försvinna när den väl har etablerat sig i mina tankar och i mitt system. Det är inte roligt alls och just nu när jag sitter här och skriver så känns det väldigt underligt. Vet inte hur jag ska beskriva det med ord, det känns bara inte som om jag får någonting gjort, på väldigt länge.
Det går knappt att urskilja dagarna och dagarna blir till veckor. Veckor är snart månader och det är inte långt kvar tills ett nytt år är här, igen.

Jag har inte funderat så mycket på nästa år, inte gjort så mycket planer eftersom det skrämmer mig en del. Jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig själv med i form av yrke eller studier nu nästa år, det är svårt att ens försöka tänka på det utan att bli rädd för det. Rädd är väl kanske inte det rätta ordet eller jo det är det förmodligen. Så fort jag tänker på det så blir jag rädd men jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag blir rädd. Jag vill inte tro att det är tanken på att träffa nytt folk som skrämmer mig, det är väl halva delen av problemet om man nu ska se detta som ett problem ens.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna transportera mig eftersom det är rätt begränsat här ute med transporter, bussen går väl tre gånger om dagen, jag har ingen cykel som jag kan cykla med och det är heller inte något cykelavstånd till något här i närheten så jag vet inte hur jag ska lösa transportrings problemet som kan uppstå när jag kanske behöver åka in till Nybro eller längre som t.ex. Kalmar. Jag känner mig lite begränsad…
Jag är för rädd och nervös för att ens våga titta på saker som kan vara aktuella för mig eftersom jag är det, bättre förklaring än så kan jag inte skriva ner. Mina ord räcker inte till och jag känner mig ofullständig, rastlös och orolig.