Nu har jag bytt blogg...
/http://thedruguser.webs.com/
fredag 11 mars 2011
torsdag 10 mars 2011
Oväntat Adventure
Det var väldigt länge sedan jag skrev något här överhuvudtaget. Jag har försökt skaffa en bättre blogg än den jag har nu där jag kan dela in saker i kategorier, olika sidoflikar och annat smått och gått men än så länge så har det bara gått åt helvete så min lust till att skriva något har försvunnit helt. Min lust till mycket har rubbats om jag ska vara ärlig och jag kan inte klandra någonting alls förutom min sjukdom. Eller helt enkelt säga att så här är det för mig, lev med det eller skit i det.
Jag lever på som vanligt nere i källaren, vaknar varje morgon efter 8 och tar mig en redbull, fyller på vattenskålen till katterna och även matskålen med lyxig katt mat som både katterna älskar mer eller mindre, lägger på elden eller tänder elden. Sedan sitter jag mest framför datorn hela dagarna och tänker på vad jag vill göra, vad jag inte vill göra och dagarna flyter samman på så vis. Men denna dagen, idag, har varit innehållsrik och rolig men även lite smått påfrestande.
Jag har sedan en vecka eller mer tillbaks i tiden gått omkring och oroat mig för att jag måste ta tag i aktivitetsersättningen eftersom den snart går ut och jag måste förlänga den, dvs. fixa papper, prata med läkare, skaffa intyg osv. Jag bokstavligen drar mig för att ringa samtal för jag klarar inte av att prata i telefon, bygger upp en otrolig nervositet inför det att det är egentligen fruktansvärt. Sedan att samtala med människor i person som man aldrig har träffat och tala om en massa saker som måste komma ut rätt så att det inte blir missförstånd är inte heller min grej. Mina sociala skills är inte på top, jag är bättre på att skriva än att tala med andra, kanske också därför min vänkrets är så minimal nästintill raderad.
I alla fall, idag åkte vi in till Nybro för att ordna med lite grejor till min aktivitetsersättning.
Vi gick in på försäkringskassan för att få lite mer info och få blankett att fylla i men såg att försäkringskassan i nybro består av ett enda litet kontorsrum som har öppet några fåtal timmar om dagen. Så något prat med försäkringskassan blev det inte så vi åkte vidare till vårdcentralen där vi skulle söka upp en läkare att prata med...
Åkte upp till Psykmottagningen i en äcklig hiss som påminde mig allt för mycket om sjukhus och psykbrott, en röst inom mig skrek, HJÄLP TA MIG HÄÄRIFRÅN...
Pratade osammanhängande med en i receptionen där och jag väntar nu på att någon läkare ska ringa upp mig antingen imorgon eller efter helgen och då bestämma en tid då vi ska träffas så att den läkaren kan göra en bedömning på mitt psykiska mående osv.
(För ett sådant intyg behöver man för att kunna få aktivitetsersättning...)
Just när jag stod där och pratade med receptionisten så märkte jag inte något men när vi sedan gick därifrån var min puls hög, jag svettades mer eller mindre och jag var skakig...
Jag och sociala manifestationer är inte vänner direkt.
Men jag lugnade ner mig efter en stund och vi små pratade i bilen om dåligt mående medan vi begav oss vidare mot Kalmar. Vi tog en runda förbi pressbyrån och J fick sin tidning som är super Awsome. Sedan var det tänkt att vi skulle till ett köpcentrum i utkanten av Kalmar, men vi råka svänga fel och fick i stället köra hela vägen till ÖLAND. För lustigt nog så kunde man inte vända och köra tillbaks så vi fick köra hela vägen till Öland.
Jag blev chockerad och kunde inte annat än att hoppa upp o ner i bilen, göra konstiga läten för mig och kolla nyfiket men förskräckt ut genom bilfönstret medan vi passerade hav med isvak. Jag var definitivt inte beredd på att vara med om fler saker idag efter vårdcentral besöket. Men men, vad kunde man göra mer än att skratta och säga, Vi är på Öland nu, vi är på Öland nu.
Vi tänkte att vi kunde lika väl åka till ett köpcentrum som var alldeles i närheten, så det gjorde vi och där var jag duktig och köpte nytt smink. Efter en runda där åkte vi tillbaka till Kalmar, till det köpcentrumet som vi från början skulle till. Väl framme åt vi på burger king, sedan blev det en påfrestande runda inne på Ikea, tror alla har samma känsla när de går in på ikea, jobbigt. Men vi klara oss och vi spendera inte så mycket pengar. Jag köpte en ny möbel som jag kan ha min dator på, samt en gosig kudde fast hatar att den är rosa, köpte även färg glada sugrör. ^^
Efter det gick vi in till media markt, kolla runt lite, hittade time card till Rift som jag och J har letat efter så nu vet vi, jag o J att de finns att köpa där, jag hitta ett objektiv till min kamera som har letat efter länge och väl fast de hade inte det jag ville ha inne på lager så jag beställde ett sådant genom personalen där. Kommer sedan få åka dit och hämta det och betala för det någon gång nästa vecka.
( om någon undrar så är det ett 18-200mm vidvinkelzoom objektiv)
Efter rundan på media markt var vi båda trötta, vi övervägde att åka och handla mat men kom överens om att vi ändå skulle åka dit imorgon med J´s mamma så vi kan handla samtidigt då och vi var alldeles för trötta för att orka gå i fler affärer. Äventyret för dagen var slut.
När vi väl kom hem så satte jag igång med att montera ihop min nya möbel och det gick förvånansvärt smärtfritt, inga problem alls! WOHOH
Tror de är allt jag orkar skriva om för idag. Skrivit en hel del.
Får se hur det blir med att byta blogg.
Jag lever på som vanligt nere i källaren, vaknar varje morgon efter 8 och tar mig en redbull, fyller på vattenskålen till katterna och även matskålen med lyxig katt mat som både katterna älskar mer eller mindre, lägger på elden eller tänder elden. Sedan sitter jag mest framför datorn hela dagarna och tänker på vad jag vill göra, vad jag inte vill göra och dagarna flyter samman på så vis. Men denna dagen, idag, har varit innehållsrik och rolig men även lite smått påfrestande.
Jag har sedan en vecka eller mer tillbaks i tiden gått omkring och oroat mig för att jag måste ta tag i aktivitetsersättningen eftersom den snart går ut och jag måste förlänga den, dvs. fixa papper, prata med läkare, skaffa intyg osv. Jag bokstavligen drar mig för att ringa samtal för jag klarar inte av att prata i telefon, bygger upp en otrolig nervositet inför det att det är egentligen fruktansvärt. Sedan att samtala med människor i person som man aldrig har träffat och tala om en massa saker som måste komma ut rätt så att det inte blir missförstånd är inte heller min grej. Mina sociala skills är inte på top, jag är bättre på att skriva än att tala med andra, kanske också därför min vänkrets är så minimal nästintill raderad.
I alla fall, idag åkte vi in till Nybro för att ordna med lite grejor till min aktivitetsersättning.
Vi gick in på försäkringskassan för att få lite mer info och få blankett att fylla i men såg att försäkringskassan i nybro består av ett enda litet kontorsrum som har öppet några fåtal timmar om dagen. Så något prat med försäkringskassan blev det inte så vi åkte vidare till vårdcentralen där vi skulle söka upp en läkare att prata med...
Åkte upp till Psykmottagningen i en äcklig hiss som påminde mig allt för mycket om sjukhus och psykbrott, en röst inom mig skrek, HJÄLP TA MIG HÄÄRIFRÅN...
Pratade osammanhängande med en i receptionen där och jag väntar nu på att någon läkare ska ringa upp mig antingen imorgon eller efter helgen och då bestämma en tid då vi ska träffas så att den läkaren kan göra en bedömning på mitt psykiska mående osv.
(För ett sådant intyg behöver man för att kunna få aktivitetsersättning...)
Just när jag stod där och pratade med receptionisten så märkte jag inte något men när vi sedan gick därifrån var min puls hög, jag svettades mer eller mindre och jag var skakig...
Jag och sociala manifestationer är inte vänner direkt.
Men jag lugnade ner mig efter en stund och vi små pratade i bilen om dåligt mående medan vi begav oss vidare mot Kalmar. Vi tog en runda förbi pressbyrån och J fick sin tidning som är super Awsome. Sedan var det tänkt att vi skulle till ett köpcentrum i utkanten av Kalmar, men vi råka svänga fel och fick i stället köra hela vägen till ÖLAND. För lustigt nog så kunde man inte vända och köra tillbaks så vi fick köra hela vägen till Öland.
Jag blev chockerad och kunde inte annat än att hoppa upp o ner i bilen, göra konstiga läten för mig och kolla nyfiket men förskräckt ut genom bilfönstret medan vi passerade hav med isvak. Jag var definitivt inte beredd på att vara med om fler saker idag efter vårdcentral besöket. Men men, vad kunde man göra mer än att skratta och säga, Vi är på Öland nu, vi är på Öland nu.
Vi tänkte att vi kunde lika väl åka till ett köpcentrum som var alldeles i närheten, så det gjorde vi och där var jag duktig och köpte nytt smink. Efter en runda där åkte vi tillbaka till Kalmar, till det köpcentrumet som vi från början skulle till. Väl framme åt vi på burger king, sedan blev det en påfrestande runda inne på Ikea, tror alla har samma känsla när de går in på ikea, jobbigt. Men vi klara oss och vi spendera inte så mycket pengar. Jag köpte en ny möbel som jag kan ha min dator på, samt en gosig kudde fast hatar att den är rosa, köpte även färg glada sugrör. ^^
Efter det gick vi in till media markt, kolla runt lite, hittade time card till Rift som jag och J har letat efter så nu vet vi, jag o J att de finns att köpa där, jag hitta ett objektiv till min kamera som har letat efter länge och väl fast de hade inte det jag ville ha inne på lager så jag beställde ett sådant genom personalen där. Kommer sedan få åka dit och hämta det och betala för det någon gång nästa vecka.
( om någon undrar så är det ett 18-200mm vidvinkelzoom objektiv)
Efter rundan på media markt var vi båda trötta, vi övervägde att åka och handla mat men kom överens om att vi ändå skulle åka dit imorgon med J´s mamma så vi kan handla samtidigt då och vi var alldeles för trötta för att orka gå i fler affärer. Äventyret för dagen var slut.
När vi väl kom hem så satte jag igång med att montera ihop min nya möbel och det gick förvånansvärt smärtfritt, inga problem alls! WOHOH
Tror de är allt jag orkar skriva om för idag. Skrivit en hel del.
Får se hur det blir med att byta blogg.
fredag 4 mars 2011
RIFT
Vi har bara spelat Rift den senaste tiden. Det är därför jag har blivit så osocial på alla andra ställen.
Jag flyr från verkligheten eftersom världen i Rift är så mycket roligare och man kan dö hur mycket som helst utan att man dör helt och hållet och aldrig mer vaknar. Jag kan samla på saker, jag kan döda saker som hotar min värld och jag är en hero mer eller mindre. Det är underbart.
Dag 15 – Mina drömmar
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka denna rubriken, mina drömmar. Det kan vara mina drömmar i livet eller så kan det vara mina mardrömmar när jag sover.
Men jag tror den syftar på ens drömmar i livet.
Mina drömmar i livet är få, de är nästan nere på noll. Jag vet inte vad jag vill åstadkomma i livet, jag vet inte vilka mina drömmar är och jag vet inte vad det är jag vill. De få drömmar jag kan ha ibland, som att tågluffa, resa utomlands, leva ute i naturen, vara bland vilda stora katter/lejon/tigrar samt vargar känns ofta väldigt långt borta. Nästintill bara som en dröm och inget som någonsin kan hända på riktigt. Så mina drömmar är praktiskt taget sett bara vilda fantasier.
Jag har väldigt svårt för livet och framtiden för jag har levt under många år med tankar som har fått mig att inte vilja leva, inte känna livsglädje och som har fått mig att bara vilja avsluta allting. För jag tycker inte om att leva...
Det är svårt att skapa drömmar ur en sådan vardag, för när man är i de tankebanorna då man bara önskar att livet tog slut är det väldigt svårt att kunna ha några framtidsplaner överhuvudtaget för man räknar inte med att man kommer kanske leva om en månad.
Men även om livet för mig har förändrats en hel del, jag är fri från behandlingshem, jag är fri från mina föräldrar så gott som och jag har valt att flytta ihop med någon jag älskar och jag har det underbart. Så finns det ändå inga drömmar och det gör att det är väldigt svårt för mig att kunna vara glad i vardagslivet. För det kvittar hur mycket jag älskar han som jag bor tillsammans med, det kvittar hur bra jag än har det för när jag inte har några mål i livet så känns det ibland väldigt meningslöst att leva...
Men det är något som jag måste ordna med om jag ska kunna fortsätta leva.
Man kan väl påstå att jag har distansdrömmar, det finns saker som jag vill klara av undermedvetet i livet men det är inte så lätt att plocka fram dem eftersom mitt gamla tankesätt får det hela att kännas farligt och de hindrar mig att våga prova. För det kan vara farligt att lämna det gamla tankesättet eftersom det kan ju bli värre....
Jag anser att drömmar i livet, framtidsdrömmar, mål i livet är viktigt för att man inte ska gräva sig under marken, det är viktigt att ha drömmar för att kunna överleva. Det är viktigt att känna mening i livet, det är viktigt att man inte tar det hela på så stort allvar hela tiden, så som jag har en tendens att göra...
En dröm:
Hitta ett mål i livet.
Men jag tror den syftar på ens drömmar i livet.
Mina drömmar i livet är få, de är nästan nere på noll. Jag vet inte vad jag vill åstadkomma i livet, jag vet inte vilka mina drömmar är och jag vet inte vad det är jag vill. De få drömmar jag kan ha ibland, som att tågluffa, resa utomlands, leva ute i naturen, vara bland vilda stora katter/lejon/tigrar samt vargar känns ofta väldigt långt borta. Nästintill bara som en dröm och inget som någonsin kan hända på riktigt. Så mina drömmar är praktiskt taget sett bara vilda fantasier.
Jag har väldigt svårt för livet och framtiden för jag har levt under många år med tankar som har fått mig att inte vilja leva, inte känna livsglädje och som har fått mig att bara vilja avsluta allting. För jag tycker inte om att leva...
Det är svårt att skapa drömmar ur en sådan vardag, för när man är i de tankebanorna då man bara önskar att livet tog slut är det väldigt svårt att kunna ha några framtidsplaner överhuvudtaget för man räknar inte med att man kommer kanske leva om en månad.
Men även om livet för mig har förändrats en hel del, jag är fri från behandlingshem, jag är fri från mina föräldrar så gott som och jag har valt att flytta ihop med någon jag älskar och jag har det underbart. Så finns det ändå inga drömmar och det gör att det är väldigt svårt för mig att kunna vara glad i vardagslivet. För det kvittar hur mycket jag älskar han som jag bor tillsammans med, det kvittar hur bra jag än har det för när jag inte har några mål i livet så känns det ibland väldigt meningslöst att leva...
Men det är något som jag måste ordna med om jag ska kunna fortsätta leva.
Man kan väl påstå att jag har distansdrömmar, det finns saker som jag vill klara av undermedvetet i livet men det är inte så lätt att plocka fram dem eftersom mitt gamla tankesätt får det hela att kännas farligt och de hindrar mig att våga prova. För det kan vara farligt att lämna det gamla tankesättet eftersom det kan ju bli värre....
Jag anser att drömmar i livet, framtidsdrömmar, mål i livet är viktigt för att man inte ska gräva sig under marken, det är viktigt att ha drömmar för att kunna överleva. Det är viktigt att känna mening i livet, det är viktigt att man inte tar det hela på så stort allvar hela tiden, så som jag har en tendens att göra...
En dröm:
Hitta ett mål i livet.
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)