lördag 23 oktober 2010

Hope is only an illusion


Det värsta jag vet är att drömma om hemska saker som verkligen kan inträffa, det är bland det värsta jag vet. Att ha verkliga mardrömmar mer eller mindre.
Men det finns en sak som är lite värre, det är att vakna med den ångesten som drömmarna gett en och sedan inte kunna sluta tänka på hur illa det kan gå idag. Jag bygger upp olika scenarion som skrämmer mig mer eller mindre och jag känner mig ruskigt hemsk…
Jag vill kunna njuta men det kan jag inte.
 Vakna med ångest, lite små panik och paranoia för andra dagen i rad är inte det roligaste.
Fan vad det vore skönt att lägga locket på och glömma bort alla känslor som spökar och som gör mig oförmögen att fungera så som jag vill. Jag vill vara glad, jag vill se fram emot de människor som kommer och ska ha kul här med oss idag men allt jag kan tänka på är hur illa jag ser ut och hur illa jag känner mig.

Jag vill kunna gå ner och handla något att äta men jag klarar inte av att visa mig just nu.
Min mage är så enorm hemskt jävla stor och jag skäms. Jag skäms för att jag inte förstod bättre, att jag inte ifrågasatte mig själv och min kropp tidigare och för att jag inte misstänkte något.
Jag vill krypa under huden och krypa ut ur munnen  och försvinna från mig själv. För jag är så hemskt trött på mig själv. Det går inte att beskriva hur trött jag är på mig själv och mina tankar som förstör för mig själv.
Jag är fruktansvärt trött på att vara den jobbigt pessimistiska personen som jag är.  Och att skriva detta inlägget gör det inte bättre men jag tror jag vinner på att skriva ur mig det mesta, det som jag går runt och bär på.
Dela med mig av mitt hemska deppiga morgonhumör och ändå så är klockan halv tre på dagen…
(Räknas det som morgon?)
Bland många tankar som hänger kvar i luften som susar runt mig precis som stjärnor gör på tecknade figurer som just slagit i huvudet, så finns det en som står ut.
Tänk så säger någon till mig att; aha det är du som är så tråkig och förstörde förra festen…
Eller sorry men kan du gå härifrån du äcklar mig.
Eller sorry vi blir tvungna att göra Kejsarsnitt.
Eller varför är du så tråkig.

Jag ska försöka städa upp min röra och sminka mig kanske… För snart kommer det ju folk hit
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar