Titan Quest

Världen omkring mig känns väldigt overklig efter en hel dags spelande. Det känns som om man har lust ibland att pausa vissa saker, få tänka efter lite, men det finns ingen pausknapp på livet.
Tyvärr….
Man kan heller inte skrolla och zooma in på de vackra ting som finns utan allting flyter förbi en och ibland hinner man inte ens uppfatta att man just har haft en väldigt mysig stund, en stund som man borde kanske lägga på minne men det kan man inte...
Jag älskar mitt nya spel som jag har fått, tah, Titan Quest!
Woho oho.
Halvt gammalt men så vackert! ^^
 Tror inte ens det nya diablo III kommer slå dens fina omgivning…
 Detaljerna är ofattbara och väldigt vackra, jag har stannat upp väldigt mycket när jag spelade och bara kollat på omgivningen. Överraskats utav dens detaljer och fina färger. Den är så hemtrevlig, mysig, harmonisk. Man hör spartanianer* slåss, man hör fåglarna sjunga, man hör hundar skälla, allting i ens omgivning ser så hemskt välarbetat ut, vilket det nog är med. Grässtråna böjer sig med vinden och alla människor på bilden går att prata med mer eller mindre. 

Allting börjar närma sig sitt slut, min tid på k-rehab är så gott som över, jag åker dit nästa måndag och sedan på torsdagen samma vecka så flyttar jag på morgonen, d.v.s. bilar ner med mina saker till Småland med ett uppehåll i Rimbo. Jag längtar tills allt detta har blivit gjort, så att jag kan slappna av och fokusera på det som komma skall. Min kommande framtid och hur jag vill ha det med andra ord.

Mitt liv, mitt val och min framtid.