Jag ligger och funderar lite smått. Nyligen läst igenom mina inlägg som jag publicerat och jag vet inte om man ens kan förstå vad jag menar i mina meningar ibland...
Känner mig lite smått frustrerad över den saken.
Små bläddrar i Zelda boken, skrattar då och då åt de roliga sketcher.
Trivs i min nya vardag även om den känns overklig.
Jag är så van vid att alltid behöva avsluta det som jag tycker om för att återvända till K-rehab men det behöver jag inte nu. Jag behöver aldrig mer återvända dit. Det är en overklig sanning men den växer större för var dag och snart kommer jag att tro på den. Snart kommer det att bli min vardag att inte behöva återvända dit, snart kommer jag inse det och snart kommer jag smälta det och kunna fokusera på något annat.
Sitter nästan och väntar på att jag ska få ett samtal från K-rehab som undrar när jag kommer med tåget till Gävle, när jag kan tänka mig att komma tillbaka...
Som sagt, det känns overkligt att vara fri.
Jag är verkligen fri.
Jag har inga tider att passa.
Jag har inga måsten direkt.
Jag får göra det som jag vill göra och det finns inget som kan hindra mig.
Jag är verkligen fri men det känns ovant att ha denna friheten.
Efter lite mer än ett halv år instängd och isolerad mer eller mindre på ett behandlingshem med en massa regler, tider och personal att rätta sig efter så känns det ovanligt att själv kunna välja och vraka bland en massa saker som man kan göra. Jag behöver inte fråga någon om jag får gå ut, jag behöver inte fråga när det är tid för handling, jag behöver inte åka tillsammans med alla andra klienter när jag ska handla, jag behöver inte gömma mina varor, jag behöver inte bli väckt av indirekt okända människor, jag behöver inte lyssna eller prata med människor som jag inte vill prata med, jag behöver inte dela toalett med folk som är obehagliga.
Jag behöver inte lämna in permissionsansökningar, jag behöver inte blåsa i alkoholmätare eller lämna up, jag behöver inte be om tvätt nyckel, jag behöver inte vara trevlig mot personal som jag egentligen vill skrika åt, jag behöver inte äta tillsammans med alla okända och obehagliga människor, jag behöver inte dela toalett eller dusch med klienter.
Jag har inga möten som jag måste gå på, jag har inga grupper som jag måste vara med på, jag har inga samtal med korkade psykologer/terapeuter, jag har inga möten med socialen.
Jag är verkligen fri.
Hoppas detta är det sista inlägget för idag...
Känner mig hemskt jobbig på något vis och som ett irritationsmoment eftersom jag själv knappt förstår vad jag menar ibland i mina texter. Varifrån all skit kommer om man säger så.
Nu ska jag kolla på när jimmy spelar Enslaved, läsa Zelda och sedan kanske somna ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar