Det är Dagen då allting, det mesta av Jimmys saker,
ska flyttas in i släpet som sedan ska färdas ca 40-45 mil ner till Nybro, allt
ska sedan tas ut från släpet, in i husets nedervåning och sedan ska släpet
dagen efter till Nybro Shell bensinmack.
Det är dagen då vi offentligt flyttar ifrån Fisksätra ner till Nybro.
Det känns overkligt, det finns mycket som kan gå fel och det är relativt mycket små saker som har gått fel och klockan har inte passerat elva.
Bara vädret är en sak, det regnar och är grått som om Fisksätra sörjer att vi lämnar det ensam…
Sen slog jag i huvudet när jag skulle öppna en grind, är på god väg att få en stor bula mitt i pannan, släpet som vi hyrt går inte ner i källaren där alla saker finns nedpackat i flyttkartonger så vi alla blir tvungna att bära allting till släpet, någon människa har bajsat inne i soprummet och de som sa att de skulle hjälpa oss kommer inte så det kommer ta extra lång tid...
Hur mycket av allting som kommer få plats i släpet vet vi inte än men man kan ju hoppas på att alla flyttlådor får plats åtminstone…
Jag och Jimmy kommer garanterat få åka upp en gång till och hämta det sista, kanske en av Jimmys vänner följer med om han kan osv men en sista runda i Stockholm kommer vi i alla fall att få helgen 26-28 november, sedan ska nycklarna till lägenheten lämnas in och sedan är vi borta från Fisksätra for ever and ever… :/
Det känns konstigt att lämna lägenheten, jag har inte bott här så länge högst en månad eller så om man lägger ihop alla helger och vardagar som jag varit här men lägenheten har vuxit hos mig och jag tycker om den starkt. Den är jätte bra i storlek och allting, klart en hel del sliten, ingenting har blivit renoverat på minst 15 år eller så men den är ändå mysig. Den har sin charm om man säger så.
Den är bra i läge och den är mysig helt enkelt…
Jag kommer ärligt talat att sakna den en hel del. Kommer sakna tillhörigheten, kommer sakna att kunna vara ensam, att det är tyst överallt, kommer sakna att bara vara i den.
Den är harmonisk och trivsam.
Kanske låter som om jag förskönar lägenheten, den har sina brister javisst men det har jag med. Jag är en rätt simpel människa, kräver inte att jag ska bo i en lyxvilla/lägenhet, kräver tak överhuvudet och bra umgänge samt tillgång till ensamhet och allt detta och mycket till har denna lägenheten kunnat bidra med och gett mig.
När jag bodde på behandlingshemmet var denna lägenheten en tillflykt från allt det som jag tyckte va jobbigt, jag kunde fly här, jag kunde bli omhändertagen av Jimmy och bortskämd. Jag hade nära till allt och ingenting och jag kunde om jag ville gömma mig från allting. När jag för första gången klev in i lägenheten tänkte jag panikartat, shit vad gör jag här, men lägenheten har vuxit i mina ögon och jag har kommit till att gilla den väldigt mycket och uppskatta den.
Samma sak gäller Jimmy. Som är min nu hahah, evil looking.*
Först var det bara en fling som man bara trodde skulle förbli en flört och sedan inget mer. Men sen blev det mera och sedan blev det ännu mera. Vi lärde känna varandra och jag har märkt nu, även Jimmy påpeka det, att vi behöver inte ha en omgivning som är rofylld eller vacker, vi har varandra och kan må bra i varandras sällskap även om det finns störningsmoment omkring.
Ett bra exempel är denna flytt...
Denna flyttstädning med hans mamma hack i hälen på oss har inte varit det roligaste, våra humör har varit låga, båda har mått psykiskt mindre bra och vi har varit otroligt trötta. Att ha hans mamma med oss har hjälpt oss enormt mycket i alla fall med städningen men stämningen har inte varit bra pga mycket tjat, gnäll och klandrande och åter lite mera tjat och gnäll och klandrande. Men trots allt det och stress runt omkring oss så har vi kunnat skratta och ha kul med det hela, mer eller mindre. Vi har inte fallit in i gräl med varandra och vi har lagt oss varenda natt tillsammans med nöjda miner på läpparna. Även om vi har varit väldigt trötta och mentalt utkörda så har vi ändå kunnat njuta av varandras närhet.
Det är kanske inte många par som klarar av att flytta tillsammans, man har hört att många faller in i stora gräl som slutar med att det inte blir någonting med att flytta tillsammans snarare tvärtom, de särar på sig och går skilda vägar. Men vi klara det.
Framför oss, mig och Jimmy, ligger ännu en påfrestning för vårat förhållande, min graviditet. Den påverkar inte bara mig främst utan även Jimmy. Men vad jag vet så har han inte har tagit det så hårt om man säger så, han har stöttat mig enormt mycket, mer än någon annan och har inte krävt någonting tillbaka. Det är jag väldigt tacksam över, otroligt. Jag vet ärligt talat inte hur det skulle ha löst sig för mig om jag inte hade kunnat bo med Jimmy, om det inte hade blivit så att vi blev ett par.
Hade jag bott på ännu ett behandlingshem? Vem hade stöttat mig under de sista veckor som gravid? Vem hade kunnat ge mig trygghet som jag såväl behöver? Hur skulle det gå om
Det är snart tid för mig att ge liv åt en ny människa och dagarna är räknade och jag är spänd och hemskt rädd. Men klarar jag det här och klarar vårt förhållande av det här så är vi bra. We are the best then ^^
Det är dagen då vi offentligt flyttar ifrån Fisksätra ner till Nybro.
Det känns overkligt, det finns mycket som kan gå fel och det är relativt mycket små saker som har gått fel och klockan har inte passerat elva.
Bara vädret är en sak, det regnar och är grått som om Fisksätra sörjer att vi lämnar det ensam…
Sen slog jag i huvudet när jag skulle öppna en grind, är på god väg att få en stor bula mitt i pannan, släpet som vi hyrt går inte ner i källaren där alla saker finns nedpackat i flyttkartonger så vi alla blir tvungna att bära allting till släpet, någon människa har bajsat inne i soprummet och de som sa att de skulle hjälpa oss kommer inte så det kommer ta extra lång tid...
Hur mycket av allting som kommer få plats i släpet vet vi inte än men man kan ju hoppas på att alla flyttlådor får plats åtminstone…
Jag och Jimmy kommer garanterat få åka upp en gång till och hämta det sista, kanske en av Jimmys vänner följer med om han kan osv men en sista runda i Stockholm kommer vi i alla fall att få helgen 26-28 november, sedan ska nycklarna till lägenheten lämnas in och sedan är vi borta från Fisksätra for ever and ever… :/
Det känns konstigt att lämna lägenheten, jag har inte bott här så länge högst en månad eller så om man lägger ihop alla helger och vardagar som jag varit här men lägenheten har vuxit hos mig och jag tycker om den starkt. Den är jätte bra i storlek och allting, klart en hel del sliten, ingenting har blivit renoverat på minst 15 år eller så men den är ändå mysig. Den har sin charm om man säger så.
Den är bra i läge och den är mysig helt enkelt…
Jag kommer ärligt talat att sakna den en hel del. Kommer sakna tillhörigheten, kommer sakna att kunna vara ensam, att det är tyst överallt, kommer sakna att bara vara i den.
Den är harmonisk och trivsam.
Kanske låter som om jag förskönar lägenheten, den har sina brister javisst men det har jag med. Jag är en rätt simpel människa, kräver inte att jag ska bo i en lyxvilla/lägenhet, kräver tak överhuvudet och bra umgänge samt tillgång till ensamhet och allt detta och mycket till har denna lägenheten kunnat bidra med och gett mig.
När jag bodde på behandlingshemmet var denna lägenheten en tillflykt från allt det som jag tyckte va jobbigt, jag kunde fly här, jag kunde bli omhändertagen av Jimmy och bortskämd. Jag hade nära till allt och ingenting och jag kunde om jag ville gömma mig från allting. När jag för första gången klev in i lägenheten tänkte jag panikartat, shit vad gör jag här, men lägenheten har vuxit i mina ögon och jag har kommit till att gilla den väldigt mycket och uppskatta den.
Samma sak gäller Jimmy. Som är min nu hahah, evil looking.*
Först var det bara en fling som man bara trodde skulle förbli en flört och sedan inget mer. Men sen blev det mera och sedan blev det ännu mera. Vi lärde känna varandra och jag har märkt nu, även Jimmy påpeka det, att vi behöver inte ha en omgivning som är rofylld eller vacker, vi har varandra och kan må bra i varandras sällskap även om det finns störningsmoment omkring.
Ett bra exempel är denna flytt...
Denna flyttstädning med hans mamma hack i hälen på oss har inte varit det roligaste, våra humör har varit låga, båda har mått psykiskt mindre bra och vi har varit otroligt trötta. Att ha hans mamma med oss har hjälpt oss enormt mycket i alla fall med städningen men stämningen har inte varit bra pga mycket tjat, gnäll och klandrande och åter lite mera tjat och gnäll och klandrande. Men trots allt det och stress runt omkring oss så har vi kunnat skratta och ha kul med det hela, mer eller mindre. Vi har inte fallit in i gräl med varandra och vi har lagt oss varenda natt tillsammans med nöjda miner på läpparna. Även om vi har varit väldigt trötta och mentalt utkörda så har vi ändå kunnat njuta av varandras närhet.
Det är kanske inte många par som klarar av att flytta tillsammans, man har hört att många faller in i stora gräl som slutar med att det inte blir någonting med att flytta tillsammans snarare tvärtom, de särar på sig och går skilda vägar. Men vi klara det.
Framför oss, mig och Jimmy, ligger ännu en påfrestning för vårat förhållande, min graviditet. Den påverkar inte bara mig främst utan även Jimmy. Men vad jag vet så har han inte har tagit det så hårt om man säger så, han har stöttat mig enormt mycket, mer än någon annan och har inte krävt någonting tillbaka. Det är jag väldigt tacksam över, otroligt. Jag vet ärligt talat inte hur det skulle ha löst sig för mig om jag inte hade kunnat bo med Jimmy, om det inte hade blivit så att vi blev ett par.
Hade jag bott på ännu ett behandlingshem? Vem hade stöttat mig under de sista veckor som gravid? Vem hade kunnat ge mig trygghet som jag såväl behöver? Hur skulle det gå om
Det är snart tid för mig att ge liv åt en ny människa och dagarna är räknade och jag är spänd och hemskt rädd. Men klarar jag det här och klarar vårt förhållande av det här så är vi bra. We are the best then ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar