Less.....

Tårarna rinner ner likt regnet från himlen, jag önskar bara att det var lika rogivande som regnet kan vara men det är det inte. Jag blir bara så less på ännu mer saker som går emot mig. Nu blir jag tvungen att gå hur kallt det än är, om det regnar eller inte från hemmet till busshållplatsen. Jag har lust att ge upp, jag har verkligen ingen ork till att gå ut när det är så kallt och gå 2km i de kalla och sedan stå och vänta på bussen, detsamma gäller när jag ska tillbaka till hemmet, jag kommer få gå.
Och när jag frågade personalen så sa han det som om ja vi får skylla oss själva för att cyklarna är stulna och att de tänker inte köpa in nya cyklar detta år utan vi får vara utan dem…
Jag är inte rädd för att gå eller frysa, jag tycker bara att det är så hemskt taskigt av dem att göra det så svårt för mig att gå i skolan. Jag blir hemskt ledsen och det får mig att inte en vilja gå dit idag.
Även om jag sedan skulle tycka att det var skönt att byta miljö…

Jag ska i vilket fall som inte gå idag…

Jag orkar helt enkelt inte idag, jag är minst lika nere som igår, om inte mer. För övrigt så mår jag inte så bra, magen gör mig galen, jag har ont och tycker det är högst obehagligt. Jag tänker ständigt på det som jag fruktar, det som närmar sig var dag, och jag blir knäsvag, jag vet inte hur jag ska kunna ta mig till för det finns bara en väg ut ur detta och jag kan inte undgå den, jag har inget val…

Igår efter många om och men rabblandes runt i mitt huvud så följde jag med och handlade, det var bara muppar med mig, den ena värre än den andra. När jag stod i kön till kassan så kom knarkardrottningen upp bakom mig med en korg fylld med folköl, skulle väl gissa på att det var si sådär 7-10 stycken som hon bar omkring på. Min första tanke som slog mig var att hur fan tänker hon, var tror hon att hon är någonstans, hemma i ett vanligt Svensson hus.
Jag sa inget utan gick ut ur affären utan att säga något.
Personalen som körde oss stod där ute och såg hur knarkardrottningen packa ner den ena bruken folköl efter den andra. När hon var klar och kom ut blev hon tillsagd att hon inte kommer att få åka med oss tillbaka om hon har de där ölen med sig i kassarna.
Först sa knarkardrottningen ingenting, men började snabbt käfta emot på ett helt obegripligt sätt, hon sa att det var energidryck, sen när hon inte kom längre med de orden så sa hon att det är väl inte så farligt att man tar med sig öl in på K-rehab.

Jag tyckte hela situationen var patetisk, jag hade ångrat mig att jag följde med så fort jag såg hennes varor vid kassan. Nu ville jag bara därifrån och det fort innan jag fick ett utbrott eller gick sönder. Efter inte så hemskt mycket tjatande från båda hållen så gav knarkardrottningen sig och lät kassen stå kvar när vi åkte. I bilen isolerade jag mig längst bak även om jag hatar att åka längst bak. Pluggade in hörlurarna i öronen och försökte glömma bort vart jag befann mig även om de var svårt eftersom man kunde fortfarande höra knarkardrottningens röst.