Mjau:a tillbaks

Jag somnade igår utan att riktigt fundera över det, ibland så somnar man bara och hinner inte förstå det förrän man vaknar igen. Jag har vant mig vid att så fort jag ska sova ensam eller här på behandlingshemmet så slår paniken mig hårdare än hårt och gör det omöjligt för mig att somna med en gång.
Jag hamnar i paniktillstånd, gråter hejdlöst, river mig själv för att försöka döva den inre frustration som jag känner och det tar oftast flera timmar innan jag kan lugna ner mig och sedan falla in i sömnen, oftast somnar jag av utmattning.

Men igår så hann jag inte komma dit, till panikstadiet, utan bara somnade…
Vid fyra tiden vaknade jag av att jag inte kan sova i sängen mera. Stirrade blint på datorskärmen som jag hade flyttat närmare sängen, stirrade på klockan och kollade sedan mobilen.
Ett missat samtal och tre olästa sms.
De missade samtalet var från min syster, Sara, kallar henne så eftersom vi var det så gott som i ett halvår och vi bryr oss mycket om varandra, men vi är inte släkt på något vis alls. Men vi fann varandra under den tiden som jag och Magnus, mitt ex, var tillsammans och under den sommaren som jag bodde hos dem. Vi har många fina stunder tillsammans som jag minns med bultande hjärta.
Jag hade två olästa sms från Sara likaså och sen ett från Jimmin, <3.>