Du har tappat kunskapen.
Du har förlorat inspirationen.
Du har endast dina korrupta tankar kvar och de är inte samarbetsvilliga med en penna i handen.
Du skriver aldrig något bra längre.
Du skapar aldrig något som du blir nöjd med.
Du tar aldrig din kamera med dig och fångar ögonblicken.
Allt du har är ofärdiga projekt som inte var menade för att bli färdiga.
Och allt du känner är ett växande missnöje.
Du hör alltid en inre röst som säger kränkande saker om dig själv
En röst som äter upp dig från insidan ut.
Och ibland blir rösten för stark och då vill du genast slå dig själv till slakt.
Hej ditt meningslösa offer.
Du klarar visst inte av någonting längre?
Din förmåga till att skapa något med fingrarna har runnit ut i sanden.
För ett år sedan kunde du skapa bilder som sa något, du kunde skapa teckningar som berörde och du kunde skriva djupa texter som handlade om allt och speciellt döden.
Men vad har hänt nu?
Du har förlorat något, en pusselbit saknas och den måste finnas innan dammsugaren kommer och förgör allt hopp. Om det nu ens fanns något sådant för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar