Jag känner mig obeskrivligt konstig, jag vet inte vad det är som fattas men allt känns bara fel. Jag klarar inte av att sitta och göra ingenting utan att få beniga krypningar i hela kroppen. Jag tänker alldeles för mycket och jag vet knappt ens vad jag tänker på. Jag vill få det till att jag tänker på mina minnen, gamla minnen men jag är inte säker själv.
Jag är inne på facebook så ofta att folk inte ens hinner uppdatera sin status, jag är farligt uttråkad och på väg ner i en spiral av dåligt mående.
Mina tekniker till att hantera denna nedgång varierar men för tillfället så är jag tom på idéer.
Jag orkar inte säga något till personalen eftersom de är sura och arga, jämt och ständigt. Jag vågar inte säga något till dem som gör att de måste hjälpa mig på något sätt, jag undviker dem så mycket som jag bara kan. Så fort jag visa mig idag i de allmänna rummen så fick jag blickar efter mig, arga och sura blickar, det kändes som om jag kom och förstörde någonting. Det känns som om jag är i vägen på något sätt och jag har än inte funnit mod till att be om en permissionsansökan.
Men jag ska be om att få en sådan i morgon när det finns andra att fråga. Jag borde ha min kontaktperson här men han är borta och får barn. Inget jag avundas men det känns väldigt irriterande för jag har ingen att vända mig till när det gäller praktiska saker.
Får fråga Janni i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar