Efter en alldeles för underbar helg med massa film, ny kunskap om lite saker, ett nytt spel och ett vaxljus rikare så känns det tomt och svårt att somna ensam i en kall säng. Är van vid värmen som en annan varelse avdunstar och ger mig, är van vid kramar och gosande. Man vänjer sig så fort vid någon annans sällskap att det skrämmer mig lite, det blir så tryggt och skönt på något vis, kunna veta att de finns någon vid en under hela resans gång in i drömmarna…
Somna efter många om och men igår, somna gråtfärdig, kall och alldeles för sent. Det är därför jag är så trött nu. Men jag är glad för att jag har något att gå till varje dag nu hädanefter istället för att sitta sysslolös och inte göra någonting. Människorna som går på den kurs som jag nyss börjat på är alla äldre än mig, de har sitt liv ganska samlat och ordnat, en del inre kaos finns det nog men de verkar erfarna och det känns helt okej. Även om det är tråkigt och vara yngst igen.
Men jag är rätt peppad inför kursen, ska prestera så bra som jag bara kan och orkar och det är ju inte så att kursen är teoretisk eller något i den stilen så de finns ingen press på en direkt, mer än att man ska må bra helt enkelt. Man ska göra det man mår bra av och även om man mår dåligt så kan man vara med ändå, så gott man kan. De finns soffor i klassrummet, filtar, madrasser och mycket mer så om man känner att man vill vila eller något i den stilen så kan man göra det.
Är glad för att de verkar som om jag fick en bra lärarinna, det var mitt första intryck av henne, hon verkar snäll och verkar också ha haft en del motgångar men har växt med dem och blivit starkare. Önskar att jag kunde säga detsamma om mig själv. Fast egentligen så när jag tänker efter utan alla dessa inre röster som säger nej nej till allt som verkar bra och som är en förbättring så finns det en hel del styrka i mig.
Jag har överlevt en hel del skit och det har gjort mig ganska stark. Jag är inte världens starkaste men de behöver jag heller inte vara för att kunna leva.
När vi fick i uppgift att intervjua den som satt bredvid så kom vi in på hur gammal jag var osv. Det lät som om den andra damen, som var mer än 60 år, skröt om sin ålder, som om hon såg ner på mig för att jag var så ung i hennes ögon. Som om jag var mindre värd än vad hon var för att jag inte levt lika länge som henne och för att jag inte hade de erfarenheter som hon har. Hon har levt längre än mig och för det så fick jag känslan av att hon prata illa om mig.
Visst hon har erfarenheter i områden som jag inte har men jag har andra erfarenheter, andra som hon inte ens kunde föreställa sig.
Blev i vilket fall snällt bemött, fick skjuts tillbaka till hemmet efter att vi slutat för dagen vilket var väldigt uppskattat, slapp vänta på buss och slapp gå de två kilometrarna som de är från busshållplatsen och hit. Hon som körde mig var den som var yngst i gruppen, hon verkar snäll och hon bor här i närheten av hemmet. Så det kan kanske bli lite umgänge med henne om jag känner att jag trivs med henne.
Känns som om min dag är rätt lyckad, den har varit det hitintills så det är bara till att hoppas på att jag kan sova bättre ikväll så skulle de vara nästan bra. Somna nästan gråtande igår, skaka av kylan, kan inte ha på mitt element eftersom de klickar konstigt i det så vet inte vad de är för fel… Så fick ligga o frysa en hel del och de kändes inget vidare o lägga sig i en tom säng. Men vad kan man göra, saknade personen som jag tycker om, sakna ett gosedjur i form av en svart katt och saknade allt som ger mig lite trygghet, det är bara att leva med det.
Planerar redan nästa permission och längtar tills dess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar