help I´m falling

Det känns som om världen rasar under mina fötter och jag kunde inte bry mig mindre, vilket gör mig väldigt ledsen. Jag vill känna den sanna och samma kämpar glöd som jag gjorde innan men det gör jag inte. Jag orkar inte ta itu med allt som jag måste, jag orkar inte åka iväg på möten, jag orkar inte åka till sjukhuset och lyssna på allt tjatande. Det gnager i mig och sliter mig i bitar. Jag orkar inte stå upp för mig själv och det gör att ingenting händer.

Min fackla håller på att slockna eftersom syret börjar försvinna och det känns hopplöst…

Jag håller mig på avstånd ifrån alla här på hemmet eftersom jag inte orkar dras med dem, jag tar även avstånd från andra utanför. Jag önskar innerligt att denna veckan går snabbt för jag vet inte annars hur jag ska kunna stå ut tills på fredag då det är dags för min permission som nog kommer rädda mig från att gå under.
Denna vecka måste helt enkelt gå snabbt.

Jag ska även om jag inte orkar eller vill, åka med till Gävle idag på en handlingsresa. Jag ska gå själv och försöka att släppa tankarna på mitt utseende och på hur jag ser ut när magen är så stor som den är. Jag ska försöka glömma alla blickar som dras till mig när jag går i affärerna och bara tänka på det som gäller nu.
Jag ska försöka handla klämmor om jag hittar några som jag vill ha, även hårfärg och sedan kanske fler klämmor eller något i den stilen.
Köpa present med kanske inte vet jag, får se vilket dilemma jag ställs inför när jag väl står i affären och ska välja vad jag vill ha och vad jag inte vill ha.
Jag brukar få det hemskt besvärligt när jag står i affären och inte vet vad jag ska handla, beslutsångesten är hemsk och gör att jag inte kan handla någonting. Jag vill till slut bara gå därifrån och skita i att handla någonting alls eftersom jag har sådan ångest.
Det kvittar om jag verkligen behöver den saken som jag får beslutsångest av, jag går ofta ut från affärerna tomhänt och med gråten i halsen, ögonen röda och irriterade, redo att släppa tårar.
Jag blir mest less och arg på mig själv för att jag inte kan göra någonting slumpartat, jag måste planera vad jag ska handla och sedan gå efter den listan.
Fast nu i dagsläget så känns till och med min inköpslista osäker, den går inte att lita på. Jag går inte att lita på.

Imorgon ska jag till kuratorn på sjukhuset…
Jag känner mig verkligen inte manad för det, känner mig väldigt ostabil, så pass att jag inte orkar fråga personalen om någon kommer att skjutsa mig dit eller ej. Det känns jobbigt att ta kontakt med människor, jag orkar inte med de flesta. Det finns ett fåtal som jag orkar prata med och jag vet inte om de tycker om att prata med mig men då är det väl upp till dem och säga till om jag blir för jobbig?
Jag kan inte ta ansvar för dem med för då går jag sönder och isolerar mig mer än vad jag gör i nuläget.

http://www.lolcats.com/view/25614