På ett konstigt sätt

Det är tidig morgon för mig, jag har nyss vaknat, inte ens orkat borsta mina tänder så att jag är fräsch i munnen. Dataljuset får mina ögon att svida och klia, min hals är svullen och jag är öm i äggstockarna. När jag skulle lägga mig igår fick jag smått ont i kroppen, en lem från barnet låg fel och det låg och pressade på mina äggstockar, vilket med andra ord gör ont...
Jag mår väl relativt okej antar jag, jag har inget som får mig att må skit men jag har heller inget som får mig att må jätte bra just nu. När jag var iväg och tog blodprover, i torsdags, så sa de att jag är fysiskt frisk.
Barnet mår bra som vanligt. Men frågan är hur jag egentligen mår?
Jag är rädd för att vara ärlig mot mig själv, mot andra med, så därför så känner jag mig frustrerad och vilsen i mig själv. Men det finns inget man kan göra så länge jag inte tillåter mig själva att komma åt det sårbara som ligger och skaver i mig. Jag kommer inte få något svar från mig själv och jag kan inte ge något svar till någon annan heller förrän jag själv tar reda på vart det skaver.
Ska snart gå och lägga mig igen eftersom det känns meningslöst att vara uppe, det pirrar i hela kroppen och jag vill inte veta varför så jag vill lägga mig och sova bort fler timmar.
Illamåendet kommer och går och ibland blir det värre än vad det brukar. Jag är törstig men jag har inget som går att dricka, inget som är gott just nu.
Bara coca cola och det vill jag inte ha.
 
En sak som är säker och det är att jag känner mig trygg trots allt på något konstigt sätt.