Det går inte riktigt att sätta ord på det jag känner inombords som får mig att må mindre bra, det som hindrar mig från att må riktigt bra. Jag släpper inte taget om det som får mig att må dåligt och jag grubblar mig själv till spillror, raseriutbrott och destruktiva tankar eftersom jag inte kan sluta tänka på det som stör mig.
Mitt självförtroende är skrämmande lågt, det är nära botten och jag vill bara gömma mig i stort sett eftersom jag känner mig oduglig.
Jag sitter tyst men ändå inte framför datorn när jag spelar, ibland eller rätt ofta kommer det svordomar som stackars J får höra och stå ut med men det andra som låter hela tiden är min egna röst i mitt huvud. En röst som hela tiden påpekar varenda fel jag gör och som får mig att vilja slå mig själv, ibland slår jag mig själv med. Knäet har jag nog snart lyckats göra blåmärken på eftersom jag har en tendens att slå hård med, i efterhand så ångrar jag mig även om jag mår lite bättre då irritationen har fått en utlösare. Jag vet inte riktigt var jag ska göra.
Min ångest inför framtiden har kommit tillbaks lite smått har jag märkt och det är många tankar i huvudet som snurraar runt och får mig att bli orolig. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra med mitt liv.
Vad vill jag jobba med?
Vilken sorts människa vill jag vara?
Vilka är mina val? Vill jag någonsin ha barn? Ska jag ha husdjur?
Hur ska jag klä mig? Hur ska jag göra med min kropp?
Vad vågar jag göra? Vad har jag kapacitet till att göra?
Vad ska det bli av mig egentligen?
Jag ligger ner i soffan och försöker komma på vad jag ska göra med mitt liv.
Vad ska jag göra nu för tillfället, jag vet inte...
Jag hade kunnat sätta mig och rita men jag kan inte rita och jag har ingenting att rita. Jag kan springa runt och fjanta mig med kameran men det lockar mig inte för jag har inte någon talang för det och jag är inte bra på det och dessutom så har jag inget objektiv som är bra så jag vill inte fotografera. Jag kan spela andra spel än just wow men det vill jag inte eftersom jag minns inte hur man gjorde. Jag kan läsa manga på engelska eller bok på engelska men jag kan inte läsa bra engelska och då vill jag inte. Att sitta såhär som jag gör nu och skriva är inte kul det heller för jag är inte bra på det längre. Jag kan knappt bilda en mening utan att det blir fel.
Mina få hobbisar som jag hade och som jag kunde något så när bra har försvunnit och jag suger på det mesta nu mera. Jag är inte bra på något för tillfället enligt mig själv och jag tycker verkligen inte om att känna så eftersom jag känner mig mindre värd än en vattendroppe i havet.
Så vad ska jag göra?
Tja jag skulle kunna träna upp allting igen, träna upp mitt skrivande, träna upp mitt läsande, träna upp mina kunskaper i teckning och foto men nu när jag är så dålig och vet hur bra var innan så känns det inte så lockande. Jag vill inte börja om så därför så gör jag ingenting och mår bara dåligt av att ens tänka på hur dålig jag har blivit på det jag en gång var bra på. Det är en ond jävla cirkel, ett jävla dilemma.
Det är som att nu när jag för en gångs skull mår bättre och har ett riktigt hem så får jag inte lov att behålla mina *talanger/kunskaper*. Eftersom jag har kommit bort från det jobbiga som jag innan var tvungen att leva med så har min kunskap om foto, teckning, skrivande bara försvunnit och jag har inte längre någon inspiration. Jag klarar inte av att ens en gång rita ett ansikte utan att det slutar med att jag slänger papper omkring mig eftersom det inte blir bra. Och den inre rösten gör allting bara värre och det är jobbigt att bara sitta här och skriva när jag känner mig så usel och för varje gång jag stavar någonting fel så blir jag bara mer och mer less på allting. För klarar ajg inte ens av att stava rätt så vill jag inte. Jag vill inte vaddå? Tja jag vill bara inte. '
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar