Ett ögonblick i mitt liv som betyder väldigt mycket, ett ögonblick i mitt liv som förändrade min syn på livet, ett ögonblick i mitt liv som för evigt kommer vara med mig...
Jag har en hel del saker att skriva om här, jag kan skriva om när jag rymde till Stockholm och stannade kvar där, jag kan skriva om när jag blev motvilligt gravid och fick föda ett barn som jag inte ville ha med att göra, jag kan skriva om när jag hamna på behandlingshem, jag kan skriva om en hel del men jag vet inte hur jag ska börja.
Och jag vet inte vad jag egentligen orkar skriva om...
Jag minns knappast vilket år det var men nu med närmare eftertanke så minns jag att det var det året som jag skulle fylla 18, för mer eller mindre två år sedan. Det var sommar och jag var ifrån mitt helvete som jag vanligtvis levde med i Malmö tillsammans med mina föräldrar.
Jag var hos min dåvarande pojkvän, M, och jag hade det helt fantastiskt. Jag hade ingenting att vara rädd för, ingen tvinga mig till någonting och jag behövde inte skära mig själv för att orka leva. För en stund där glömde jag bort att må dåligt och bruka alkohol, men tyvärr bara för en stund, mitt dåliga mående har jag lärt mig nu att det kommer och går och det går inte direkt att göra så mycket åt. Hemmet hemma hos M i utkanten av Stockholm skulle bli mitt kommande hem för de nästa 6 månaderna och sedan skulle mitt liv förändras igen...
Men min tid där var underbar och jag drömmer mig ofta tillbaka dit idag eftersom det var så fridfullt på något vis, det var min fristad.
Jag var borta i Stockholm nästan hela sommaren, jag upplevde livet på ett nytt sätt och jag träffade på nya människor som visade sig vara underbara. Jag bodde nära skog och jag hade djur omkring mig som jag kunde ta hand om och gosa med. Jag fann inspiration och gick ofta ut, jag gick i flera timmar runt om i skogen, fotograferande, springandes med en underbar hund vid min sida. En hund som jag idag saknar otroligt mycket, jag saknar även skogen och människorna och värmen inombords som jag fick av de varma och glada känslor som de utstrålade.
Under den tiden som jag var där började jag anförtro mig till min dåvarande pojkväns mamma, jag berättade om hur det vara att bo hemma i Malmö och hon förstod, hon dömde mig inte och när det sen var tänkt att jag skulle åka tillbaka dit sa hon att jag kunde bo hos dem och vara hos dem över sommaren. Men trots det så var jag tvungen att åka ner till Malmö eftersom annars skulle mina föräldrar aldrig låta mig åka igen.
Så när jag kom ner till Malmö igen drog jag redan dagen efter tillbaka till Stockholm.
Den lilla stunden som jag var i Malmö, den dagen, fick jag uppleva mindre bråk, min pappas nedtryckande alkoholiserade beteende och kränkande sätt att tala till mig, och jag stod helt enkelt inte ut. Så utan mina föräldrars samtycke åkte jag tillbaka till Stockholm igen. Den varma hemkänslan som jag kände när jag kom fram i Stockholm igen fyller mig med värme än idag, jag såg Stockholm som mitt hem och där var jag fri från det förtryck som pågick nere i Malmö.
Jag var fri och jag kunde andas.
Jag och M´s mamma, min dåvarande pojkväns mamma, pratade mycket, vi kom väldigt nära varandra och vi delade mycket tillsammans. Jag blev nära vän/nästan som en syster till min dåvarande pojkväns egentliga syster. Jag blev en av dem, jag var mer hemma och älskad hos dem än av mina föräldrar och jag ville inte åka därifrån. Jag hade funnit ett nytt liv, en ny vardag, en ny plats med nya människor, människor som älskade mig för första gången för den jag var och inte för den som mina föräldrar ville att jag skulle vara.
To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar